För ett tag sedan kunde vi i GT läsa en insändare av riksdagsman Gustaf Hoffstedt (M) att "Sverige har världens minsta klyftor" mellan fattiga och rika. Då vill jag fråga: Vad spelar det för roll om vi har de minsta klyftorna i relation till andra länder, när våra klyftor mellan fattiga och rika bara blir större och större? Klyftan mellan dem som har ett arbete och saknar ett, klyftan mellan fattiga och rika barn, klyftan mellan friska och sjuka och så vidare.
Utbetalningarna av socialbidrag har ökat med i snitt 23 procent i hela landet - och då är inte flyktingsstödet inräknat. I 125 kommuner ökade socialbidraget (försörjningsstödet) med 30 procent eller mer. Kostnaderna för försörjningsstödet på Gotland fortsätter att öka. Fortfarande utgörs den största ökningen av unga personer under 30 år och bidragstagarna har behov av stöd längre perioder än tidigare. Enligt SKL (Sveriges kommuner och landsting) ser man ingen minskning i ökningstakten och den prognos man gjort för 2011 kommer inte att hålla.
Det är ingången till arbetsmarknaden som är det stora problemet - har du inte haft någon kontakt med arbetsmarknaden blir det problem.
I dag är 25 procent av alla ungdomar under 25 år, som vill ha ett arbete, arbetslösa. En fjärdedel av alla ungdomar som söker arbete får inget!
En annan stor grupp som hänvisas till socialtjänsten för sin försörjning är sjukskrivna, som nekas sjukpenning av Försäkringskassan, samt utförsäkrade från försäkringskassan och A-kassan.
I Sverige lever 252 000 barn i fattigdom. Det är två faktorer som ökar risken - ensamstående förälder och invandrarbakgrund. Kombinera dessa faktorer och risken ökar mångdubbelt. I vissa stadsdelar i närheten av storstäderna ligger fattigdomen på mer än 50 procent. Det kan jämföras med barn som bor med båda sina föräldrar och har svensk bakgrund - där ligger siffran på cirka tre procent (Rädda Barnens statistik).
Så här skriver en ensamstående mamma i Rädda Barnens rapport: "Barnen håller god min, döljer och skäms för sina kompisar och klasskamrater när de hör vad andra får. Min ena son har flera gånger skrivit uppsatser om påhittade semestrar när uppgiften varit att beskriva vad han gjort på lovet"
Relativt sett, jämfört med hela världen, är förstås vår barnfattigdom blygsam, men vad hjälper det den pojke eller flicka som utesluts från aktiviteter för att det inte finns pengar i familjen; som inte kan gå på ett barnkalas för det finns inte pengar till en present, som inte kan gå på musikskolan, som inte kan följa med kompisarna på bio, som aldrig kommer iväg på en semesterresa ens inom Sverige etc. Social utestängning i barndomen predestinerar för utanförskap längre fram i livet.
Och Gustaf Hoffstedt (M) talar i sin aningslöshet om "världen minsta klyftor".