Nolltolerans mot rasism

Foto: Frilans

Gotland2010-01-27 04:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han är en ung gotlänning som trivs här och gör sitt bästa för att bidra till samhället. Han är född i ett land med krig och förtryck och för att rädda livet var han tvungen att en dag ta det svåra beslutet att fly från sitt hemland och kom så småningom till Gotland där han trivs bra.
En dag berättar han för mig att vid två tillfällen har människor här på Gotland skrikit rasistiska tillmälen till honom.

Jag blir arg och ledsen. Bedrövad och orolig. Han säger: "Men det var mycket värre på förra stället jag bodde i Sverige. Där fick jag höra sådant nästan dagligen. På Gotland är det lite."
Men detta stillar inte min upprördhet, som också späs på, när jag får höra liknande historier från några andra.
Samtidigt har jag ofta hört flyktingar som kommit till vår ö och berättat hur bra de trivs här. "Gotland måste betyda Gott Land" sa en av dem med ett leende. Och många har sagt "Kan jag bara få jobb så vill jag stanna här med min familj."

Men så dessa påhopp! Sådant ska inte få förekomma. Mot rasism måste vi ha nolltolerans!
För att det ska bli verklighet måste vi ha ett samhälle som bygger på medmänsklighet och solidaritet. Ett samhälle där barn som far illa får hjälp, där vi arbetar målmedvetet för att förebygga mobbning.
Men också ett samhälle där vi alla i vår vardag säger ifrån om vi hör någon säga eller göra något illa mot en annan människa. Att vi visar civilkurage. Att vi inte blir passiva åskådare.
Jag vill påminna om Martin Luther Kings tänkvärda ord:
"Den stora faran för mänskligheten är inte människornas ondska, utan de goda människornas tystnad."
Idag den 27 januari högtidlighåller vi Förintelsens Minnesdag här på Gotland och på många andra platser.
Den 27 januari 1945 var den dag då Auschwitz, ett av nazisternas största koncentrationsläger, befriades.
Vi uppmärksammar dagen, inte bara för att visa vad som hände då, utan för att med den kunskapen påminna oss om, att vi måste sätta stopp innan det är för sent. Att vi alla är viktiga och har ett ansvar.

Emerich Roth, som har suttit i fem olika koncentrationsläger bland annat i Auschwitz, är med idag både i Visby och i Hemse. Rädda Barnen har under 13 år bjudit hit honom för att besöka skolor och träffa både ungdomar och vuxna. Vi ser dessa besök som en vaccination mot mobbning, våld och rasism och för medmänsklighet.
Rädda Barnen har bjudit in Emerich även senare i vår för besök i gotländska skolor tillsammans med Carl Wennerstrand, som varit nynazist. Carl har lämnat det livet bakom sig och engagerar sig istället för att förhindra att ungdomar dras in i främlingsfientliga grupper.
Emerich och Carl - två män med helt olika bakgrund förenade i arbetet mot fördomar och för medmänsklighet. Två män som personligen och på helt olika sätt vet vad intolerans och hat kan leda till om man inte säger ifrån.
Låt oss alla stå upp för det alldeles självklara - alla människors lika värde.
Låt Gotland fortsätta att vara ett Gott Land för alla!
Läs mer om