En fantastisk morgon cyklar jag ut på Gasmorahammaren på Fårö med havet i sikte. Stenar sprätts iväg av däcken. Fåglarnas oro är på behagligt avstånd och blommorna har just öppnat sig mot solen. Tankarna går till stranden och dess olika fenomen. Några exempel;
Strandstruttaren som struttar med sin snabba gång i strandbrynet. Tanken med det tysta struttet är uppenbart - att nå strandens slut – helst nyss. Om strandstruttarna går i sällskap får vi övriga lyssna till mer än vi behöver. Detaljrikt, intimt eller bara om hemligheter de hört om igår kväll. Och aldrig skulle föra dem vidare…
Solvändaren vrider sig i sälberget för att bli lagom stekt. Helst ”medium rare”. Lite världsfrånvänd. Enda utmaningen för hen är att inte snurra in sig i hörlurssladdarna. Även om det är oundvikligt. Hälsa på andra? Skojar du?
Påkkemån-folket är ett nytt strandfenomen. Man kan undra om de är på stranden överhuvudtaget? De går med sina skärmar blänkande i ögonvrårna. Styrda av okända krafter. Jag som inte känner mig så virtuell denna dag – flyttar blicken mot havshorisonten och tänker (ja, det händer) – May the force be with them...
Guppfaktorn kan vara hög idag. Det innebär att man kan bada och ligga kvar efter nedstigandet i det stora blå. Då guppar man och ser stranden mellan stortårna. Och undrar om man behöver gå upp, var badbyxorna ligger och vem som uppfann tiden?
Sandslottsarkitekterna är ett målmedvetet släkte oavsett ålder. Ibland har några av de i gruppen arbetande, olika idéer om hur sandskapelsen skall se ut. Kommunikationen låter vänta på sig, ända tills vattenhinken kommer fram och friden är som bortsköljd.
Ringmärkta män har fått korgen (igen) och ibland även vagnen också. Eller så kommer mamma med tre ungar runt vagnen och det fjärde knyttet upptäcker världen på väg åt annat håll…
Paddelplattorna blir vanligare och förefaller vara förvånansvärt stabila och snabba. Finns det sådana med blybotten? Finns det paddlar med växel? Eller med dold eldrift? Hittills har jag avstått från en ”botten-upp-upplevelse”. Det är en viktklassfråga…
Knyttgråten. Vem skall egentligen trösta knyttet? Strandstruttaren? Solvändaren? Strandslottsarkitekterna? Påckemån-folket? De nära stående? Nej – det är förstås mamman eller den ringmärkte, som lämnar sin lilla flock för att krama världsupptäckaren. Lugnet lägger sig. Bedrägligt. Det finns många världsupptäckare på stranden idag…