Det kan knappast undgått någon att vår Överbefälhavare funnit det lämpligt och/eller politiskt korrekt att delta i den nyligen timade Pridefestivalen i Stockholm. Enligt säkra uppgifter behöll han dock uniformen på under hela paraden vilket gjorde många andra deltagare besvikna. En av pride-demonstranterna informerade att ÖB hade varit välkommen att med avtagna uniformsbyxor åka på ett lastbilsflak och ”tillsammans skulle vi skaka loss med bara rumpor”. Tack ÖB att vi förskonades från detta.
Många med mig är i dag konfunderade. Har ÖB eller hans rådgivare inte insett att Pridefestivalen är en rörelse styrd av politisk yttervänster och har tillika blivit en plattform där berömvärda åsikter om människors lika värde oavsett sexuell läggning kapats av perversiteter och extrema politiska rörelser. Att våra partiledare (utom J. Åkesson) också tramsade med i spektaklet säger en hel del om dessa politikers omdöme.
Dock är detta enbart något vi kunnat ana i förlängningen av Försvarsmaktens handbok ”Genderperspektivet – en del av försvarsförmågan”. Försvarsmakten har upprepade gånger framhållit hur viktigt genderperspektivet (eller genusperspektiv) är för myndighetens uppgift att lösa sina militära uppgifter i krig. Målet är att ha en genusrådgivare på varje militär enhet. För den historiekunnige vandrar tanken osökt på de politiska kommissarier som fanns överallt i den sovjetiska krigsmakten. Dessa kommissarier såg till att officerare och soldater ständigt hade den kommunistiska värderingen som ledstjärna. Om icke väntade nackskott eller arbetsläger. I Sverige är nackskottet ersatt av placering ”i kylan” med få möjligheter till karriär i Försvarsmakten.
En journalist, Rebecca W. Uvell, skrev för något år sedan i en debattartikel :
”Jag vill inte att ni synliggör mig i er planering, jag vill att ni räddar mig från att bli våldtagen och dödad av främmade soldater. Om ett land invaderar vårt vill jag att ni skjuter fienden, släpper en bomb i huvudet på dem, skickar dem tillbaka dit de kom ifrån eller direkt till helvetet. När folk svälter och vårt land lider har vi inget som helst behov att ni sitter i era kontrollrum och tänker genus”.
Fram till för ett par veckor sedan ansåg jag och många av mina forna kolleger att vår nuvarande ÖB visat sig vara beslutsför (exempelvis återtagande av Gotlands försvar) och representerande egenskaperna att i alla lägen vara professionell, rak, tydlig och med landets försvar i absolut fokus. Vi hade uppenbart inte förstått genusperspektivets förmåga att infiltrera och underminera viktiga samhällsfunktioners oberoende från politiska extremrörelser.