Svar på Lars Thomssons insändare ”Obegripligt att KD kramar SD”.
För några månader sedan så öppnade Centerpartiet och Annie Lööf för att förhandla och samarbeta med Socialdemokraterna.
För att lyckas med det tog man hjälp av Vänsterpartiet. Några säger äntligen, medan jag känner mig väldigt bedrövad.
Under valrörelsen var tongångarna helt andra. Då höll C med Kristdemokraterna och Moderaterna om att V inte är ett parti som alla andra.
Då sa Annie Lööf att Centerpartiet aldrig någonsin, skulle bli ett stödparti till Socialdemokraterna. (Ja, ni vet det här med att hellre äta upp sin högra sko…)
C talar mycket om vad de vill. Men när Eskil Erlandsson-skandalen rullar upp undrar man lite hur det egentligen står till inom C.
Det har varit höga toner från C under till exempel #metoo – men Eskil har fått hålla på med sitt beteende lite hur han vill. Först när medierna uppmärksammade det hela så gjorde C något åt saken.
Välkänt är det också att nuvarande partiledning i Vänsterpartiet gick med i partiet när det var tradition att ha hammaren och skäran på väggen i valstugorna.
Partiet som Jonas Sjöstedt gick med i hette Vänsterpartiet kommunisterna. Det är med hjälp av detta parti som C tog hjälp att få fram Löfven som statsminister. Stämmer inte allt detta till eftertanke C?
För mig är det obegripligt att Centerpartiet vill förhandla och samarbeta med en regering som är helt beroende av Vänsterpartiet. Att låta S och MP få 4 år till efter 60 miljarder i skattehöjningar, färre poliser på våra gator och ändå har man på fyra år fördubblat vårdköerna.
Människor i stort behov av assistans har fått sin hjälp indragen.
Vart tog det medmänskliga och humana vägen som alltid varit en ledstjärna för Centerpartiet?