INSÄNDARE: Också en "skatt"

Skatter, uttaxeringar som medborgaren inte personligen kan påverka är något som borgare skyr som pesten. Men det finns en "skatt" som jag aldrig hört att de protesterar emot - nämligen de reklamkostnader som drabbar alla medborgare. Till min brevlåda kommer varje vecka minst tre tidningsliknande alster och det vet ju alla att det är kostsamt att producera en tidning. Det är bara att se på prenumerationsavin för denna tidning. Visserligen ar de tunna men tillsammans motsvarar de en ordinär GT.
Dessutom kommer det ett antal glättiga häften i flerfärgstryck, dyr papperskvalitet, många sidor och litet format, dyrt att producera. Och så alla de andra bladen i varierande storlek från de kända kedjorna.
Det är åtskilliga tusenlappar varje år vi får betala som prispåslag på vårt dagliga bröd.
Visserligen kan skräpet hålla stugan varm en halv dag per vecka men det är dyr värme. Och vi har ingen chans att komma undan.
Två till tre gånger varje vecka ringer det någon frejdig person och undrar vad jag har för telefon abonnemang
(det skall de fullständigt sk..a i). Vem har gett dessa firmor löfte att använda mitt telefonnummer, använda min tid utan ersättning? Visserligen kan man vända sig till NIX för att få stopp på eländet men det är väl fel ordning, det är väl respektive callcenter som på något sätt skall förvissa sig om att de får ringa mig. För att inte tala om fördumningen och förnedringen som möter oss i en del TV-kanaler.
Det finns ingenting som stat och kommun producerar som är så onödigt som denna reklam, inte ens det nu nedläggningsbeslutade Arbetslivsinstitutet. Avsaknaden av borgerlig kritik mot denna godtyckliga uttaxering av medborgarna måste väl grunda sig i att här handlar det om det heliga kapitelets möjlighet att förmera sig.
Då är det mesta tillåtet.

Insändare: Också en "skatt"