Det uppges att polisen nu har beslagtagit de prydnadskransar som de romer som sitter vid olika ställen försökt sälja. De är fattiga människor som sitter direkt på marken och försöker få ihop lite slantar till sitt uppehälle och till att ta med sig till sitt hemland. Och för att inte enbart behöva tigga har de tillverkat kransar av gran och tallris. Men nu har alltså polisen tagit hand om dessa kransar, eftersom de inte har försäljningstillstånd. Hur känns det att ta ifrån fattiga människor det som de har tillverkat för att få en liten för dem viktig inkomst?
Förvisso har polisen lagen på sin sida. Men dessa människor är inte kriminella, de stör inte den allmänna ordningen, och det som de håller på med har inte utvecklats till något samhällsproblem.
Ofta får vi höra om polisens bristande resurser. Många gånger blir brottsmålsundersökningar nedlagda på grund av att polisen saknar möjlighet att utreda även ganska allvarliga brott. Det sägs att det finns alldeles för få poliser.
Hur kan då polisen ta av sina knappa resurser till att ingripa mot så enkla ting som ett antal prydnadskransar? I och för sig är ju ”lagöverträdarna” i detta fall lätta att få fatt på. De sitter ju på samma ställen varje dag.
Det känns inte bra med ett samhälle som beivrar brott av så liten betydelse medan många brottslingar av betydligt större kaliber går fria.
Sila mygg och svälja kameler.