Så drar de över ön och där höstvindarna ligger på, ses en vit oansad skepparkrans. Luften är glasklar och ett molndrama utspelar sig mellan det blå och en beslöjad sol. Utan meteorologernas tillstånd.
Lammen är på morgonvandring över hedarna. Någon går först - det måste bara vara så. Andra följer eller puttar på, hur man nu ser det. Visst är det något speciellt med ledarskapets val. En del tror att de styr, medan de egentligen stör.
Andra ser att styr - det gör man genom att stödja och släppa fram. Om man vill försöka förstå vad som motiverar oss, så kan man studera till exempel Daniel Pinks bok om "Drivkrafter", baserat på psykologiska studier. Han skriver där bland annat om tre viktiga drivkrafter: Självbestämmande - önskan av att styra det egna livet. Mästerskap - handlar om behovet att bli bättre på något som är viktigt för dig själv. Man kan uttrycka det som att få spela på sina styrkor och bli bättre på dem. Mening - drivkraften att göra något, som är en del av något större än oss själva. Att göra skillnad.
Spelar din ledare på dem? Hjälper du till? Det kan en gå och tänka på, när vinden drar i enbuskarna och höstfärgerna är på gång. Bränningarna vid Digerhuvud ger ingen direkt ledning i dessa frågor. Styra, störa, stödja eller varför inte en blandning? Att reflektera är ett lärorikt, hälsosamt och ett alltför sällsamt tidsfördriv. Utan betydelse är det dock rakt inte. Vare sig för ledare eller medarbetare. Särskilt på hösten ...och på ön.