Om inte några Om varit så hade mordet på Olof Palme varit utrett inom ett halvårs tid. Om inte Hans Holmér varit politiskt tillsatt som Säpo-chef för att ha koll på vad Säpo höll på med, så hade han kanske inte varit chef för stockholmspolisen och därmed övertagit rollen som ledare för mordet på Olof Palme.
Om inte Hans Holmér som den lojale partitjänaren han var blint åtlytt att man inte ville veta av något annat bakomvarande skäl till Olofs död än rent politiska (en nationell/internationell konspiration), så hade utredningen tagit en annan vändning.
Om inte Hans Holmér kastat ut de mycket erfarna och kompetenta poliserna ur Palmerummet, som inte tyckte som han så hade inte utredningen gått i stå.
Erfarna poliser som talade om vanligt gatuvåld som orsak till Olof Palmes död avvisades. Att det politiskt sett inte kan accepteras att en person som Olof Palme får/kan falla för annat än en lömsk konspiration är redan visat.
En ensam, mycket förvirrad och svårt påtänd våldsverkare och narkoman var inte fint nog. Där började cirkusen och den pågår tills att man lägger ner fallet på grund av att man inte kan bevisa vare sig nationell eller internationell konspiration eller inblandning i Olof Palmes död.
Om dessa tiga, skall stenar tala.