Om Ship to Gaza

Gotland2011-06-16 04:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I intet annat fall skulle beskjutning av en annan stats område ha lett till något annat än en militär aktion från den angripna statens sida. Detta naturligtvis under förutsättning att den angripna staten förfogar över tillräckliga militära medel. I varje annat fall än just beträffande Gaza-Israel skulle krigstillstånd anses råda och en militär aktion anses fullt legitim.

När Mavi Marmara lämnade den turkiska hamnen Antalya den 22 maj 2010 hördes aktivisterna ombord sjunga: "Khaybar, Khaybar - ya Yahud, jaysh Muhammad saufa ya’ud", vilket ungefär betyder "Khaybar, Khaybar - o judar, Muhammeds armé skall återvända". Orden syftar på massakern år 629 på judar som förskansat sig i ett fort i oasen Khaybar i nordvästra Arabien, och Hadith - muntlig islamisk tradition - hävdar att de segerrika muslimska skarorna dödade de judiska ledarna och tog deras kvinnor och barn till slavar. Libanons ledande shiitiske teolog och storayatollah prisade Hizbollah för att ha startat ett "nytt slag vid Khaybar" när man började skjuta missiler in emot staden Sderot i Israel.

Hur kan ett sådant tillstånd få fortgå år efter år? Israel kan inte ingripa utan att det blir hysteriska utbrott världen över. Varför denna särbehandling av den judiska staten om inte för att den är just judisk?

Beträffande Gaza-kriget för två år sedan citerar jag här delar av ett vittnesmål av Richard Kemp, brittisk arméöverste som tjänstgjort i Kuwaitkriget och i Afghanistan:

Herr President, baserat på min kunskap och erfarenhet kan jag säga detta: Under operation Cast Lead, gjorde den israeliska försvarsmakten mer för att tillvarata rättigheterna för civilbefolkningen i stridszoner än någon annan armé i krigens historia.

Sanningen är att IDF (Israel Defense Forces) vidtog extraordinära åtgärder för att informera Gazas civilbefolkning om vad som var målområden. De släppte över två miljoner broschyrer och ringde över 100 000 telefonsamtal. Många uppdrag som skulle ha tagit ut Hamas militära resurser genomfördes aldrig för undvika civila offer. Under konflikten tillät IDF att enorma summor i humanitärt bistånd släpptes in i Gaza. Att ge bistånd så gott som direkt i fiendens händer, är att enligt militära regler i normala fall helt otänkbart. Men IDF tog dessa risker.

Och jag säger det igen: IDF gjorde mer för att skydda rättigheterna för civilbefolkningen i stridszon än någon annan armé i krigens historia".

Gaza sägs vara världens största utomhusfängelse. Vad med Syrien, och med flera andra islamiska stater? Men detta berör naturligtvis inte hatobjektet Israel!

Antisemitismen borde ha manats i jorden och tvättats bort efter 1945, men företeelsen har återigen visat upp sitt fula tryne, nu med försök att kamouflera den som kritik av staten Israels politik, en kritik som är så ensidig, snedvriden och direkt lögnaktig att det inte kan förklaras på annat sätt än att Israel är en judisk stat.

Läs mer om