Öppet brev till våra sjukvårdspolitiker
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bristen på god vård eller ingen alls överhuvudtaget har följaktligen lett till större drog- och nikotinberoende här än på fastlandet. Sjukdomar som ej är drogrelaterade har också eskalerat här, beroende på just dåligt psykiskt välbefinnande från början.
På psykkliniken är det närmast omöjligt att få samtalskontakt med psykologer inom rimlig tid.
Vad som erbjuds rätt snabbt är endast fem (!) samtal med en sjuksköterska respektive sjukskötare. Därefter görs en bedömning om en eventuell sluss vidare till en mera kvalificerad vård, i form av psykologkontakt eller ett bortsorterande, till exempel en återremiss. Väntetiden till en psykolog är också orealistiskt lång.
Under detta glapp är det enbart mediciner som gäller. Då skall symtomen bedövas in absurdum, så att patienterna varken kan tänka eller känna och därmed ej leva livet levande, om än det är svårt.
Är oturen framme förvärras hälsotillståndet ytterligare genom svåra biverkningar.
Tidigt insatt professionell samtalskontakt är annars ett fullvärdigt alternativ till mediciner.
Diagnoser som depression och posttraumatiskt stressyndrom hänvisas ofta till vårdcentralerna. Det är i besparingssyfte, men ej seriöst att förlita sig på att de har den rätta kompetensen för detta ändamål. Dessutom saknas det psykologer, som är knutna till vårdcentraler och därmed chansen till samtalsterapi, utan endast medicin blir lösningen.
Förekomsten av återremissen tillbaka till vårdcentralerna är skam till sägandes inget unikt.
Anmärkningsvärt är också att psykologerna på kliniken är så få, att en kontinuerlig kontakt med densamme är ogenomförbar. Det omfattar även läkare. En enda fast anställd på hela kliniken! Resten är hyrläkare. Även detta förhållande är under all kritik.
Således satsas det inte tillräckligt med resurser inom psykvården, så att gotlänningarna får sin rättmätiga och människovärdiga vård jämfört med fastlandet. Därmed elimineras ej fördjupade kristillstånd med eventuella åtföljande somatiska sjukdomar.
Att råka i kris är naturligt. Det kan drabba precis vem som helst och när som helst här i livet. Hjälpen behövs inte sällan akut, men ges ändå ej alltid så, på grund av personalbrist. Det medför mycket onödigt, mänskligt lidande.
Försök stämma i bäcken i stället för i ån!
Den ekonomiska vinsten är given på förhand. Det handlar dessutom om etik, moral och sjukvårdslagar, vilket också är betydelsefullt i sammanhanget. Med andra ord, attityden mot oss gotlänningar. Vakna!