Våren är i antågande och för många innebär det planering av sommarens semester.
I Sverige har vi sedan 1978 lagstadgad semester på fem veckor. Men många yrkesgrupper har genom fackliga avtal förhandlat sig till längre semestrar och kortare veckoarbetstid än 40 timmar. Statsanställda över 40 år har till exempel rätt till sju veckors semester.
Syftet med semestern är tid för vila och återhämtning och just detta finns anledning att reflektera över. För som nämnts ovan varierar semesterns längd och oftast är det de med hårdare kroppsarbete som har kortast semester och längst veckoarbetstid.
Alltså de som verkligen behöver fysisk återhämtning.
Hur kan det vara så? Ja, förklaringen är förmodligen att de fackliga organisationerna inte prioriterat frågan för grupperna med de tyngsta jobben.
Innan nu fackliga representanter börjar vässa argumenten och påstå att detta är en antifacklig text vill jag säga att jag har stor respekt för den fackliga historien.
Men något har gått fel på den historiska vägen när de med tyngsta jobben oftast har kortast semester och längst veckoarbetstid.