I fredags möttes jag av en rubrik i GA som löd ”Varannan pojke kunde inte söka till gymnasiet”. Artikeln handlar om att tidningen har fått ta del av regionens statistik över betygen som delades ut till de niondeklassare som gick ut skolan vt 2017.
Utifrån dessa siffror hänger sedan GA ut Klinteskolan och Fårösundskolan som skolor i kris. För att citera Mark Twain ”Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik”
Om man är journalist vill man då inte ta reda på vad som ligger bakom siffrorna innan man publicerar? Man kanske kan ringa rektorn, som har huvudansvaret, och fråga om detta verkligen stämmer? Så blev inte fallet. På lördagen får GA in en artikel där rektorn på Klinteskolan får förklara siffrorna. Här hade man ju önskat att GA:s politiska chefredaktör, Mats Linder, hade läst denna artikel innan han skriver sin ledare där han målar upp Klinteskolan som en krisskola (GA tors 28/9).
Jag ska be att få citera Ingmar Stenmark denna gång: ” Det är svårt att förklara för den som int begrip” Men Mats, jag ger mig inte! Jag ska försöka och jag ska göra det med exempel så att du kanske kan förstå.
Klinteskolan och Fårösundskolan är två av de minsta skolorna på ön. Det betyder att det är inte så många elever som slutar nian där. Det brukar vara mellan 20 och 30 elever. Låt oss säga 26 elever. Hur många är då pojkar? Jo det bör ju vara ca 13 elever om det är en jämn fördelning av könen, som det oftast är. Det betyder att varje pojke motsvarar cirka 8 procentenheter (1/13) av all statistik som berör pojkar. Med detta vill jag mena att statistik på ett litet statistiskt material måste man ta med en nypa salt. Som exempel kan vi ta Fårösundsskolan som 2013 hade 100 procent fullständiga betyg för pojkar åk 9 för att året efter 2014 ha 50 procent. På ett år skiljer det så enormt. Gick då Fårösundskolan från att ha varit ett föredöme till att bli en katastrof? Nej, de är för litet statistiskt material för att dra en slutsats på.
Vi har även haft förmånen att bli berikade med asylsökande elever. De har fått en egen definition i skollagen och ska betraktas som nyanlända om de inte har fyra års skolgång i svensk skola. Trots det använder regionen dessa elevers betyg i sin statistik om de har fått PUT (permanent uppehållstillstånd). Försök Mats att sätta dig in i att du måste flytta till ett annat land med ett annat språk och du ska klara av skolgången där efter bara något år i landet. Det är inte rimligt att förvänta sig att eleverna ska kunna bli godkända efter så kort tid.
För 10 år sedan hotades Klinteskolan av nedläggning då politikerna gett en grupp skolledare i uppdrag att se över organisationen över ön. Som Klintebo upplever jag att skolan har ett överhängande hot om nedläggning i regionens jakt på att spara pengar. En positiv lösning för att få skolan att växa är att vi har fått en särskild undervisningsgrupp till skolan. Hit kommer barn från andra upptagningsområden. Dessa elever har av naturliga skäl svårt att klara de krav som är uppsatta för ett godkänt betyg. Dessa elever har även tagits med i den statistik som GA publicerat.
Skolinspektionen är den myndighet som granskar skolorna i Sverige, inte GA. När ni på GA svartmålar skolan så får det konsekvenser och det visar du att du förstår i din ledare Mats. Är det något som jag lärt mig under de år jag jobbat som lärare så är det att ett negativt rykte går fort att skapa men tar lång tid att tvätta bort.
Svar direkt:
Skolan är ett av de bevakningsområden som GA lägger stort fokus på. En naturlig del i den bevakningen är att redogöra för hur eleverna klarar målen. Föräldrarna har rätt att veta hur deras barns skola står sig i förhållande till andra skolor. Hur hög andel av eleverna som går ut skolan med gymnasiebehörighet säger nämligen inte bara något om eleverna, utan också om villkoren på den skola där de går. I takt med att landsortsskolorna blir allt mindre blir också urvalet mindre och insändarskribenten har rätt i att det statistiska urvalet är litet. Men att förklara Klinteskolans problem med att hänvisa till hög andel nyanlända duger inte. 2012 gick till exempel inte mer än 47 procent av Klinteskolans niondeklassare ut med fullständiga betyg.
Vi var också intresserade av att få veta mer om bakgrunden till statistiken. Därför sökte vi Klinteskolans rektor redan inför den första artikeln. Trots upprepade försök lyckades vi inte nå henne och valde därför att intervjua henne i en uppföljande artikel.