Jag förstår att människor emellanåt tappar tron på politikens kraft, och tappar förtroende för de som är valda att utföra den. Nu senast när Europaparlamentet röstat igenom införandet av censurfilter och länkskatt - ett stort bakslag för oss som vill ha ett snabbt, fritt och öppet internet. Det var ju inte begränsningar av yttrandefriheten vi skulle ha EU till.
Ännu värre blir det när man tittar bakom kulissen vad som fått parlamentet att hamna här. Direktivet som innehåller förslag om censurfilter och länkskatt har haft starkt stöd av franska ledamöter - men kunde bara röstas igenom efter att Tyskland svängt till att rösta för direktivet. Men varför svängde Tyskland? För att man vill kunna räkna med fransmännens röster när det gäller stöd för Nordstream II.
Det blir extra tröttsamt när man inser varför tyskarna är så måna om att säkra leveransen av rysk gas. Som vi alla vet finns det stora frågetecken kring Rysslands geopolitiska ambitioner och hur de använder påtryckningar inom bl.a. handelspolitiken för att pressa andra stater. Men Tysklands dilemma är ett annat: de behöver ersätta kärnkraften med rysk gas eftersom de tagit beslut på att lämna kärnkraft bakom sig.
Det i sin tur är märkligt. Varför säga nej till kärnkraft, som ju är en fossilfri energikälla och är helt avgörande för att nå klimatmålen enligt FN:s klimatpanel? Ja, man kan trappa tron för mindre. Eller så kan man se till att rösta på ett parti som står upp för frihandel, ett fritt internet och en effektiv klimatpolitik den 26 maj när vi röstar om nya ledamöter till Europaparlamentet. För det är ju trots allt inte EU som tar dessa beslut, utan de människor vi röstar fram till att sitta där och föra vår talan.