1898 small de första skotten på Tofta Skjutfält. Sveriges statsminister hette Erik Gustaf Boström (vem minns honom?), kung var Oscar II. Samma år var det 21 år kvar till kvinnlig rösträtt och 23 år kvar till att dödsstraff i Sverige avskaffades. Cancer var lika med döden. Homosexualitet ansågs som en sjukdom och var även straffbart. Det var fortfarande 40 år kvar tills vi fick lagstadgad semester om två veckor. Och man tog sig fram med häst och vagn. Närheten till Visby, hamnen och så vidare gjorde marken mellan Västerhejde och Tofta till en utmärkt plats att anlägga ett skjutfält på. De få gårdar som låg runtomkring hade legat där i flera hundra år.
Idag har vi som tur är kommit en bra bit på vägen. Vi har haft ett otal statsministrar och kungar under dessa 120 år. De flesta överlever idag cancer tack vare forskningens framsteg, jämlikhet är självklart för de flesta, dödsstraff i fredstid är avskaffat sedan 100 år och vi förflyttar oss betydligt lättare och snabbare nu när det finns bil, tåg och flyg. Visby med omnejd har vuxit, Sveriges befolkning i helhet har vuxit från 5 till 10 miljoner människor. Vi har långa semestrar, mer behövlig fritid då vi kan och vill njuta i våra trädgårdar och vår närmiljö. Villaområden har byggts upp utanför Visby och de som bor här trivs i denna underbara miljö med närhet till både staden, landet och havet. Därför känns Tofta skjutfält för många av oss som helt fel plats att ha övningar på. Dagens vapen smäller betydligt högre än de som fanns för 120 år sedan. Och jag tror inte man sköt tillnärmelsevis lika mycket för 120 år sedan heller. Behovet att kunna ta sig dit till fots finns inte längre. Det finns platser som inte ligger så nära bebyggelse och allt det innebär dit man lätt kan ta sig med just bil, tåg och flyg snabbt.
Jag tror det vore sunt att låta utvecklingen ha sin gång och förflytta övningarna till en betydligt bättre lämpad plats.