Den 31 oktober skrev jag till regionstyrelsen ordförande Eva Nypelius (C) och frågade vad regionstyreslens beslut den 15 oktober betyder för socialnämnden. Måste vi absolut skära bort 20 miljoner kronor ur vår ekonomi i år 2018, eller förstår Eva Nypelius att vi inte klarar det på två månader och att regionstyrelsen och fullmäktige måste ta det helhetsansvaret för ekonomin.
Jag har ännu inte fått något svar på mitt brev. Det tycker jag är nonchalant av regionstyrelsens ordförande och det bådar inte gott inför möjligheten att hitta blocköverskridande lösningar, så att inte Sverigedemokraterna ska få avgöra varje fråga, som ska beslutas i regionen.
Orsaken till att socialnämnden inte klarar att hålla budget i år, är att staten vältrar över kostnader för personlig assistans inom LSS och kostnader för ensamkommande flyktingbarn. Vi har så långt möjligt avvecklat verksamheterna för ensamkommande flyktingbarn, vad gäller lokaler och personal. Men det räcker inte för att klara budgeten i år, men sannolikt nästa år.
Under den politiska ledningen före mig och under min tid i socialnämnden har det gjorts enorma insatser för att få ordning på socialnämndens ekonomi. Det mesta har skett i politisk enighet. Under min tid som ordförande i socialnämnden har Moderaterna eller Centerpartiet inte på något sätt haft avvikande mening eller lagt extra kostnadsminskningsförslag. De har liksom vi i majoriteten insett att vi inte kan bryta mot de lagar, som ska ge skydd och ett drägligt liv för de utsatta grupper som socialnämnden ansvarar för. Vi kan inte skära ner på stödet och omsorgen om de funktionsnedsatta, missbrukare, barn i trasiga familjer och vi kan inte skära ner på äldreomsorgen i särskilda boenden eller hemtjänsten.
Grunden för socialnämndens välfärdsomsorg är personalen och vi har snarare behov av mer och bättre utbildad personal, än att behöva säga upp personal av kortsiktiga ekonomiska skäl. Vi har varit eniga om att vi inte kan minska på personalen, men däremot bedriva en bättre personalpolitik.
Visserligen sa Eva Nypelius i en radiodebatt med mig, att hon förstår att vi inte klarar att spara bort 20 miljoner kronor i år, men jag tycker ändå att ett klart svar på mitt brev vore det minsta man kan begära av en ledare för den alliansminoritet som vill styra Region Gotland. Eller är det otydlighet och nonchalans som ska prägla alliansstyrets ledarskap i fyra år?