Jan-Erik Eriksson, känd vänsterpartist från Väte, skriver att ”Regelverk behövs i ett rättvist samhälle”. Kanske är det naturligt att vi kommer till olika slutsatser kring statlig styrning Jan-Erik. Centerpartiet är ett liberalt parti som driver att det offentliga skall sätta lagar och regler för de övergripande inriktningarna, men samtidigt lämna så mycket utrymme för varje människa att styra sina egna liv själv. Jag uppfattar att Vänsterpartiet står för motsatsen.
Jag tror verkligen att samhället behöver förenklas och bli mindre detaljstyrt, det gäller inte minst på landsbygden. Jag har länge stört mig på att på landsbygden så skall allt ”skyddas” samtidigt som det är fritt fram att exploatera i städerna. När jag skriver att göra landsbygden till en frizon från regelkrångel så menar jag att underlätta på många sätt, ofta är det kopplat till att underlätta för de mindre företagen. Här följer några förslag till möjliga regelförenklingar.
En mjölkbonde har idag 620 regler och lagar att följa, minst! Varje regel har en god intention, men när man staplar dem på varandra blir det galet mycket och hämmar på riktigt lusten att utveckla företaget.
Slopa kravet på bygglov för den som bygger ett Kafé, stall, ridhus och liknande i anslutning till sin gård.
I dag prövas både vindkraft och lantbruk som miljöfarlig verksamhet, enligt samma lagstiftning som kärnkraftverk. Det är orimligt, de borde klassas om till ”miljöpåverkande verksamhet”.
Jan-Erik skriver om ”att råka äga åkrar, ängar, skogar”. För de allra flesta är ägandet av mark ett väldigt aktivt val och därmed tar man ansvar för skötseln av marken, ofta i flera generationer. Ett konkret exempel är Tjaukle i Viklau. Den försökte Naturvårdsverket köpa in på 1970-talet men markägaren vägrade sälja. I dag är det ett väldigt uppskattat besöksmål med en vackert slingrande naturlig å, eftersom markägaren under lång tid hävdat och betet skogen. Men fastigheten nedströms lyckades Naturvårdsverket att köpa in. I dag är den fullständig ogenomträngbar eftersom mängder med träd har fallit kors och tvärs över ån. Till vilken nytta har staten intervenerat i Tjaukle, blev det sämre eller bättre? Alla vi som bor i området vet svaret på den frågan.
För mig är det uppenbart att Sverige framöver behöver kombinera övergripande lagstiftning med sunt förnuft. Och lämna vägen med allt mera statlig detaljreglering.