Enligt Stefan Löfvén, (DN 5/6), råder det ”en gemensam hållning” i Sveriges Riksdag om att ”Ryssland är det största hotet”. Utifrån vad som hänt i USA och Frankrike ”får vi utgå från att vi inte är fredade” – underförstått ryska försök till påverkan av valet. Genom att Stefan Löfvén håller fast vid politiken att utmåla Ryssland som det största hotet, placerar han Sverige i kategorin extremt anti-ryska frontstater som idag bara omfattas av Baltikum och Polen även om där sker en viss omprövning.
Ser man på det franska valet har ju franska myndigheter själva dementerat att det ska ha skett någon rysk inblandning, så varför tar Löfvén detta? I det tyska valet konstaterade Bundesnachrichtensdienst - till medias stora besvikelse - att det inte skett någon rysk inblandning. Så varför? Även Liberalernas Jan Björklund påstår att det är främst från ryskt håll som sådant kommer.
Historiskt kommer försöken till inblandning i mindre länders val från ett helt annat håll än det Löfvén och Björklund pekar ut. Enligt Carnegie Mellon University lade sig supermakterna med kampanjstöd och desinformation i media i 117 val mellan åren 1946 och 2000, vilket var elva procent av alla nationella val under perioden. USA var ansvarigt för 81 av dessa försök, 70 procent, däribland åtta gånger i Italien, fem i Japan och flera i Chile och Nicaragua.
Den politiska uppvisningen av enighet mellan riksdagens åtta partier är att frånta väljarna en möjlighet att uttrycka sin uppfattning om den utrikespolitiska kurs som de fem Nato-partierna och deras stödtrupper har påtvingat Sverige och som inte har något folkligt stöd.
Allt tyder på att det svenska folket snarast vill återgå till den traditionella neutraliteten och alliansfriheten - att verka för normala och avspända relationer med alla våra grannländer. Sverige ska inte medverka i USA-kampanjer utan avvisa påtryckningarna från Nato och amerikanska politiker. Hoten i dessa påtryckningar är påfallande och skrämmande.
Det har gått troll i ”trollen” och de påstådda ryska hoten. Det är ett sätt att få oss väljare att inte se den verkliga elefanten i rummet. Det är metoder för att driva oss närmare till Nato, hindra ett demokratiskt inflytande för valmanskåren, tysta varje journalist, politiker eller medborgare som kräver motstånd mot den krigsaktivistiska kursen.
Det kanske är som förre statsminister Juholt påstod, landet är på väg från demokrati mot teknokrati. Per Wästberg har också uttalat farhågor i ämnet.