Visst är det fint med två ledarsidor i morgontidningen? Lördag den 8 december får vi i ett svep ”vänster” och ”höger” presenterat så elegant och så pedagogiskt.
På vänstersidan skriver Erik Fransson om sin tro på politikens möjligheter: ”Jag är övertygad om att det är bättre om det offentliga fullt ut har ansvaret för offentliga verksamheter.” Utbildning, vård och omsorg ska styras av politikerna och finansieras med skattepengar.
Offentligt ägande ger lika tillgång för alla till välfärdstjänsterna och det ger möjlighet för medborgarna att påverka verksamheten. Som gammal fackföreningsman ser Erik Fransson dock främst fördelarna för de anställda. Förr hette det: Statens kaka är liten men säker.
Det vill säga att offentligt anställda har trygghet för sina jobb, en kommunal skola läggs inte ner för att ägaren inte klarar ekonomin.
På högersidan skriver Joakim Broman, Liberala Nyhetsbyrån, om kommunal skidtunnel med havererad ekonomi.
Den kostade skattebetalarna 70 miljoner, men vården fick dra ner med 10 miljoner.
Projekt som politiker har startat för att sätta sin kommun på kartan, eller nåt sånt.
Kommunala politiker förfogar över mångmiljonbelopp i skattepengar och de förväntas komma med nya idéer för att utveckla sin kommun.
Men de har inget eget ansvar. Skattebetalarna får ta notan, utan att ha varit tillfrågade om satsningen.
Så många kommunistiska samhällsprojekt har startats av idealister med de bästa avsikter. Jämlikhet och trygghet för alla.
Du ska ta ledningen och makten, hette det på det röda 70-talet. Det sovjetiska projektet höll ut i 70 år, sen föll det ihop som ett korthus, saknat av mycket få. Trots att där fanns sjukvård och bra utbildning för alla.
Ingen arbetslöshet, kommunala bostäder. Men ingen frihet, ingen möjlighet för människor att utveckla egna idéer.
Man kan bli så övertygad om att ens egen politik är den enda tänkbara, som nu Annie Lööf. Precis så tänkte kommunisterna också.
Vi har rätt! Härefter rätter och packer I Eder, sa Gustav Vasa. Stefan Löfven måste ställa upp på hennes krav … annars. Ja, vad?