I en insändare i GT/GA 26 mars ifrågasätter Lennart Niklasson om pengarna som finns till att ersätta markägare som fått sin skog skyddad, verkligen kommer att räcka. Vår bedömning är att de gör det.
Det stämmer att Gotland jämfört med riket i övrigt har en stor andel skog som är värd att skydda. Det är vanligare att våra skogskonsulenter registrerar skog på Gotland som nyckelbiotop än på andra ställen i Sverige. Egentligen är det inte konstigt. Naturen ser olika ut över vårt avlånga land och förutsättningarna kan variera stort. Det får också genomslag när vi gör våra bedömningar och kan också betyda att enskilda skogsägare ibland kan få en stor andel av sin skog registrerad som nyckelbiotop. Då finns ofta möjligheten att få ett formellt skydd med en ersättning som motsvarar 125 procent av marknadsvärdet.
Vi arbetar i dag efter en balans mellan produktion och miljö. Miljöhänsynen ska bli större. Produktionen ska öka. Samtidigt. Niklasson menar att miljöperspektivet har tagit överhanden och vi kan förstå att man som enskild skogsägare upplever det så när man fått en stor del av sin skog registrerad som nyckelbiotop. Men produktionen är självklart mycket viktig för oss. Det är till exempel därför vi just nu har en bred dialog med näringen om vilka åtgärder och förändringar som ska till för att öka produktionen.
Niklasson hänvisar i sin replik till en uträkning som gjorts av företrädare för LRF. Uträkningarna skulle visa att pengarna som vi har fått för att ersätta markägare som fått en stor andel av sin skog klassad som nyckelbiotop, inte kommer att räcka. Vi tycker inte den uträkningen stämmer. Från och med i år och i tio år framåt har Skogsstyrelsen fått 250 miljoner extra årligen för att skydda just dessa skogar. Vi bedömer att de räcker till att uppnå det etappmål som finns för formellt skyddad skog, men det är svårt att göra uppskattningar och uträkningar. Vi har precis startat arbetet med en ny landsomfattande nyckelbiotopsinventering och innan den är klar kan ingen veta resultatet.
Vi bedömer ändå att LRF:s uträkning bygger på gamla och inaktuella uppskattningar och en kraftig överskattning av antalet fastigheter som har stor andel nyckelbiotoper. Beräkningen har heller inte tagit hänsyn till all den skog vi erfarenhetsmässigt vet att skogsägare på frivillig väg låter bli att avverka med hänsyn till miljön.
Den kraftigt polariserade debatten om äganderätten i skogen lär gå vidare, men inom de ramar vi är satta att arbeta, kommer den fortsatt vara viktig att värna även för Skogsstyrelsen.