I fredagens GA går Sten Sandberg till storms mot kärnvapen och vill att Sverige ska ratificera FN-konventionen ”Förbud mot kärnvapen”. Sveriges roll i detta sammanhang kan närmast liknas vid en piruett på världsscenen och har ingen som helst betydelse för vår framtida säkerhet. Det viktigaste nedrustningsfördrag som finns på plats är Icke spridningsavtalet NPT och detta fördrag urholkas när ny konvention som bygger på plakatpolitik och rosa drömmar ska ersätta fungerande avtal.
Noterbart för den i frågan icke insatte är att ingen av kärnvapenstaterna går med i den nya FN-konventionen och det innebär att den inte heller kommer att ha någon effekt på nedrustning. Det hela är med andra ord enbart värsta sortens plakatpolitik. I Finland med klarsyn och krigserfarenhet insåg man detta från början och deltog inte ens i förhandlingarna i FN.
Herr Sandberg tar sedan ny sats mot ”kärnvapenkramarna” och blir antagligen så upprörd att han vid angivande av stater som utsatts för USA:s kärnvapen tar med Jugoslavien och Irak. Jaha det var ju en nyhet vilken väl som bäst får förklaras med Shakespeares bevingade ”Upp flyga orden, tanken stilla står” .
Sverige har sedan 1968 i allt ”väsentligt varit under kärnvapenparaplyet” (SOU 1968:10) och detta medger Sten Sandberg men vill samtidigt att vi ska delta i en konvention vilken i värsta fall urholkar FN:s Spridningsavtal NPT. Jag kan garantera fredsaktivisterna att utan NATO och kärnvapenparaplyet skulle vår säkerhet slås sönder. USA utmålas ju ofta av aktivisterna som den stora skurken i sammanhanget. Glöm dock inte att kärnvapenparaplyet även utgår från Frankrike och Storbritannien.
I dagarna har uppmärksammats 6 juni 1944 då mer än 150 000 soldater från framför allt USA, England och Kanada landsteg på Normandies stränder för att vi i dag ska kunna leva ett liv i frihet. Tusentals av dessa unga män dog på stränderna och jag anser att vi ska vara lite försiktiga och ödmjuka i vår kritik av dessa länder och vad de betyder för vår säkerhet även i dag. Inte minst med vem vi ska stå skuldra vid skuldra när ofärden hotar.