Eftersom många, trots min tidigare insändare, fortfarande anser att vi vaknat sent i debatten kring kalkbrytning på norr ska jag nu vara lite förutseende och förmedla lite information som rör framtiden, våra barn och barnbarn.
Bunge Ducker-täkten är som bekant utpekad som riksintresse för ämne och material till industrin. Det är inte den enda fyndigheten av högkvalitativ kalk som Nordkalk ofta påpekar i sin egenhändigt utförda miljökonsekvensbeskrivning utan det finns så klart fler, Gotland består, som vi alla vet, av kalk. Ett flertal fyndigheter är redan utpekade liksom Bunge Ducker men stora delar av ön är ännu outredda, liksom vattenfrågan.
Att Nordkalk sökt tillstånd för just Bunge Ducker kan man tolka på olika sätt. Det utpekade området råkar vara en av de mest skyddsvärda markerna på Gotland och ett tillstånd här öppnar fritt för framtida täkter på mindre eller lika skyddsvärda områden. Har man kunnat driva igenom ett tillstånd i ett område som både omfattar vattenskydd, art- och habitatskydd samt direkt gränsar mot två Natura 2000-områden då blir det enkelt i framtiden, särskilt om dricksvattnet i Bästeträsk försämrats och grundvattnet redan blivit salt av brytningens framfart, vad finns det då att bevara på norr?
Det finns en anledning att transportbandet går där det går, det finns nämligen en fyndighet i Fleringe som ligger på tur att exploateras.
Det fanns också en anledning varför kalkindustrin, på regeringsnivå, starkt motarbetade bildandet av ett Natura-2000 område av Ojnaremyr som gränsar till Bunge Ducker-täkten, trots att Nordkalk stoltserar på sin hemsida att kalkbrytning kan ske i samexistens med Natura 2000-områden. Ojnaremyr ligger nämligen i vägen för framtida riksintressen för industrin och ska helt enkelt bort.
Området Stucks där SMA redan bryter ska expandera och eftersom Ojnaremyr och tillflödet till Bästeträsk ändå ligger inom riksintresse för industrin kan man med gott samvete pumpa det uppsamlade och förorenade täktvattnet i myrens hjärta eftersom den ändå ska bort om 25 år, då Bunge Ducker-täkten är fullt utbruten. Det är ungefär nu som ni bör inse varför Mark- och miljödomstolen anser att Nordkalk inte behöver tillgodose Bästeträsks tillrinning med pumpteknik i mer än 25 år.
Transportbandet ligger även bra till för Stucks och i framtiden går troligen all sten till hamnen i Storugns eftersom SMA inte har någon hamn, här lastar man direkt på pråmar från dumprarna utan anlagd kaj. Det är ju onödigt att investera i en hamn eftersom det redan finns en i Storugns som på sikt kan nås med transportbandet.
Detta blir ju en klar miljövinst, då det blir mindre vägtransporter, något som Nordkalk stolt kan presentera i sina kommande miljökonsekvensbeskrivningar för kommande bergtäkter på norr.
Visste ni förresten att själva Bungetäkten kommer att sysselsätta 6-8 man, i alla fall påstår Nordkalk det själva i sin egen miljökonsekvensbeskrivning för Bungetäkten, ni har väl läst den?
Nu kan ni inte säga att vi reagerade sent iallafall.