Som privatpersoner ställs vi dagligen inför flera val och tvingas överväga fördelar och nackdelar innan vi fattar beslut, exempelvis då vi köper en bil eller väljer ett telefonabonnemang. Oftast begränsas dock konsekvenserna till oss själva.
Våra politiska företrädare i riksdag och regering däremot har fått allmänhetens förtroende att fatta viktiga beslut som har en långtgående påverkan på enskilda medborgare och företag. Tydligast kommer detta till uttryck genom lagstiftning och föreskrifter.
För att kunna fatta ett så välavvägt beslut som möjligt finns krav på att konsekvensanalyser ska göras av de förslag som riksdag och regering har att ta ställning till. Dessa analyser ska bidra till att beslutsfattarna kan avgöra om det ens är nödvändigt att reglera, om det förslag som förespråkas är det mest kostnadseffektiva och vilka kostnader det får för dem som påverkas.
Trots det är analyserna ofta bristfälliga eller så görs de inte alls. Det statliga Regelrådet, vars uppgift är att granska konsekvensutredningar till varje regelförslag som berör företag, konstaterar att endast cirka hälften av konsekvensutredningarna uppfyller kraven.
Näringslivets Regelnämnd NNR menar att det finns stor risk för att såväl enskilda regler som hela regelverk i dag blir ineffektiva och mycket kostsamma för svenska företag då politikerna inte vet vad konsekvenserna blir av de förslag de lägger fram.
Vi presenterar därför nu i rapporten ”Rätt underlag för rätt beslut” ett antal åtgärder för att komma till rätta med dessa brister, både vad gäller att stärka den kontrollfunktion Regelrådet har för konsekvensutredningar men också åtgärder för att stärka upp konsekvensanalysarbetet inom utredningsväsendet och regeringskansliet.
För det första måste det införas ett krav på komplettering och återremittering av bristfälliga konsekvensutredningar till Regelrådet. Det ska inte finnas möjlighet att strunta i att göra en konsekvensutredning och sedan fatta beslut.
För det andra måste Regelrådet göras till en egen myndighet med egna resurser. Detta för att kunna vara en oberoende och kraftfull granskningsfunktion.
För det tredje behöver resurser avsättas för att bygga upp kompetens inom och stöd till utredningsväsendet och regeringskansliet. I dag saknas detta.
Till syvende och sist är det dock ytterst våra beslutsfattare som måste börja efterfråga konsekvenserna av de beslut de avser fatta.
Ett effektivt regelverk är en stor konkurrensfördel, något som bidrar till att företag kan växa och bidra till landets välstånd. Ett ineffektivt regelverk ger motsatt effekt.