Politiskt knäfall för USA

USA:s vicepresident Joe Biden, här med Stefan Löfven. Har enligt skribenten en son i Ukrainas gasindustri.

USA:s vicepresident Joe Biden, här med Stefan Löfven. Har enligt skribenten en son i Ukrainas gasindustri.

Foto: Anders Wiklund/TT

Gotland2016-12-09 15:53
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den säkerhetspolitiska debatten mot att hyra ut hamnen i Slite till Gazprom är politisk, inte militär. Robert Larsson vid FOI håller inte med de som påstår att kampen om den ryska gasen leder till ett krig i framtiden. ”Visst kan det bli friktioner och tuffa tag, men inte krig...” Ett normalt företags- och samhällsekonomiskt tänkande blir här militärt hot.

Att Joe Biden får våra politiker att betrakta NordStream2 som ett militärstrategiskt objekt visar vilka ”ÅsaNissar” som befolkar, tolkar den svenska säkerheten och världsbilden. USA:s intressen är självfallet att sälja amerikansk gas. Joe Bidens son är en viktig aktör i Ukrainas gasindustri.

Att se knäfallet, inom politiken, för USA:s kommersiella intressen är avslöjande, smärtsamt. Gazprom har information om hamnen i Slite då de varit verksamma där, betalade vad som krävdes. Skulle Ryssland av okända militära skäl vilja både landstiga och besätta Gotland behöver de inte ingå något avtal eller kontrakt. De har tillräcklig militär för det och det finns många andra möjliga militära landstigningsplatser, vilket också gäller NATO.

Efter det kalla krigets slut och en period av en stabil säkerhetspolitisk situation i Europa har nya skärpta motsättningar skapat ett osäkrare tillstånd av krigshandlingar och en militär kapprustning. Sveriges historia är fylld med krig av alla de slag, men består också av många år med en militär alliansfrihet och politisk neutralitet, som varit förankrad bland landets invånare. I modern tid har Olof Palme varit den främste förespråkaren, företrädaren för denna mångåriga svenska säkerhetspolitik för fred och frihet.

De borgerliga partierna förordar idag ett slutligt avsteg från den traditionella svenska linjen, en regelrätt anslutning till Nato. Inte ens Olof Palmes socialdemokratiska parti verkar intresserade av den mångåriga, framgångsrika politiska linjen utan har valt målmedvetet närmande till militäralliansen Nato och ett märkbart ointresse för utrikespolitiska insatser, ställningstaganden för främja avspänning och militär nedrustning. Sveriges fred och frihet är inte betjänt av vapenskrammel och kalla-krigs-retorik. Tvärtom bidrar det till att skapa nya politiska motsättningar, försämra den säkerhetspolitiska situationen i Nordeuropa och Östersjöområdet. Alla ansvariga politiker och seriösa militärer borde begrunda detta eller går de i liknande tankar som USA:s kommande president som undrade varför man ska ha bomber och kärnvapen om de aldrig kommer till användning?