Angående Sten Sandbergs insändare ”Oändliga och provocerande övningar”.
I mångt och mycket delar jag dina åsikter om våra förutsättningar för fred på jorden. Däremot att det skulle vara Nato som ideligen provocerar Ryssland delar jag inte! Herr Putin är en smart strateg!
Han vet så väl när han antingen ska lägga tassen på bordet eller kasta sig på rygg och gnälla.
Natos budskap, vilket Putin är väl medveten om, är att Nato närvarar i grannskapet endast för att ha koll på läget. Inte för att bråka. Varför skulle Nato medvetet provocera eller anfalla ett välrustat Ryssland med omgående vedergällning som följd?
Putins största problem i dag är inte hans omvärld. Problemet finns på hans egen bakgård.
Ryssen som vanligtvis har tålamod är förbannad! Symboliskt sett, om uttrycket tillåts, är han är van att ha ”mat och brännvin” på bordet. Om ryssen sedan jämför det lilla han har på bordet och i plånboken med vad Putins kompisar har på borden och i sina plånböcker inser han sig grundlurad. Och där är man!
Det spelar ingen roll hur Putin än slingrar sig. Motståndet sprider sig. Snart har han endast de som jamsar med för att behålla sina privilegier kvar.
Vilka vartefter flyttar stöldgodset från folkets bord och plånböcker till någon paradisö. Inte blir det till Krim i vart fall!
I ett inslag nyligen på tv om förhållandet inom Ryssland fälldes en vågad kommentar av en lika vågad ryss. ”Floden av missnöje stiger och stiger.
Till slut sveper floden med sig allt i sin väg, och då menar jag allt i sin väg”, sade den modige ryssen småleende och såg sig omkring.
Det är min absoluta övertygelse att ryska folket inte vill ha krig. Lika lite som att Nato skulle anfalla Ryssland!
Nej, nej, inte alls!! Så herr Putin, coola ner! Ge ditt folk den frihet de längtar efter.
Lägg hellre tillgångarna på välfärd än på vapen. Du ska se att om du visar den goda viljan så tar Nato sitt pick och pack och lämnar grannskapet.
En varaktig fred kan uppnås endast genom att båda sidorna avrustar samtidigt. Att ingen tjuvhåller vare sig undangömda vapen eller korsade fingrar bakom ryggen.
Jag känner till en av de mest givande företeelserna för fred mellan Ryssland och USA som varit. Den ägde rum i somras mellan en grupp ungdomar från USA och en grupp ungdomar inom gymnasium 44 i Irkutsk. Goda vänner med gotländska Voices of Peace.
Ungdomar som med respektive ledare levde friluftsliv genom att vandra längs den omåttligt vackra Bajkalsjön.
Sibirierna bjöd de amerikanska vännerna på en enastående kulturupplevelse med mat sång och dans.
Dessa ungdomar är den generation som ska värna de båda ländernas framtida samexistens. Tror någon att de här ungdomarna vill kriga mot varandra? Glöm det...!