Kalkindustrin har i tiotals år pumpat ut sitt täktvatten – det yt- och grundvatten som runnit in i kalkbrotten – till Östersjön och därmed kontinuerligt dränerat norra Gotland på stora mängder värdefullt vatten. Cementa pumpar enligt uppgift ut 2 miljoner kubikmeter täktvatten per år, och till det kommer de vattenmängder som Nordkalk och SMA pumpar ut från sina brott.
Med anledning av dagens vattenkris kan de nu storsint tänka sig att i stället lagra upp täktvatten och låta regionen rena det för att kunna använda det som dricksvatten. Det kallar Erik Fransson i en braskade rubrik till sin ledare i GT den 10 augusti för att ”Kalkindustrin räddar Gotland”.
Det påminner om den gamla stumfilmen Chaplins pojke, där Chaplin låter sin fosterson panga fönsterrutor som Chaplin sedan lagar mot betalning. Smart affärsidé, men att beteckna det som en räddningsaktion är verkligen inte en riktig beskrivning.
Kalkbolagen Nordkalk och SMA vill utveckla idén ytterligare genom att bryta två jättestora kalkstensbrott i Bästeträsks tillrinningsområde och efter slutförd brytning låta dem vattenfyllas, på bekostnad av vatten som annars skulle ha tillförts Bästeträsk. I stället för Bästeträsk som Natura 2000-sjö och vattenreservoar får man då två vattenfyllda kalkbrott. Ovisst när, kanske efter femtio till hundra år, men dock. Det marknadsförs av bolagen som en välgärning till förmån för Gotlands framtida vattenförsörjning. Och förespråkarna för bolagens brytningsplaner hejar på.
I sin iver att stödja Metallfacket och kalkindustrins arbetstillfällen har inte Erik Fransson tänkt färdigt. Han skulle ha kunnat fråga sig varför vattennivån i Tingstäde träsk är lägre än i mannaminne, så att regionen inte kan ta ut så mycket vatten som behövs utan att riskera att Bulverket hamnar ovanför vattenytan och förstörs? Kan det bero på Cementas brytning på File hajdar, och är det i så fall Cementa som räddar Gotland genom att ställa ett kalkbrott till förfogande för att lagra vatten? Men sådana frågor är det enklast att undvika om man ser jobben som viktigare än vattnet.