Rådjur och nollvisionen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt uppgifter i tidningar och Gotlandsradion finns 4 500 rådjur på Gotland, viket det inte alls gjorde förr speciellt länge sedan. Den framtida ökningen är inte försumbar. Det är cirka 13 rådjur per gotlänning. 2008 skedde 54 rådjursolyckor och 2009 var det 92. I år har det bara under det första halvåret inträffat 85 olyckor.
Sverige har ett Trafikverk med en Nollvision, det vill säga ingen människa skall skadas eller dödas i trafiken. Vem tar nu ansvaret för att agera förebyggande? Trafikverket? Jaktfolket? Markägarna? Kommunen? Polisen?
Hur mycket åtgärder behövs för att skaderisken skall minskas? Hur snabb olycksökning är rimlig att ha på Gotland? Vi ser nu nästan en fördubbling varje år. Är det viltbroar, viltportaler eller viltstängsel som skall användas? Kostnaden för agerande torde vara avsevärt mindre än en meter motorväg.
Är det ändå färre rådjur som kanske kan vara en lösning? Svaret att öka uppmärksamheten för trafikanter vid skymning och gryning har nog inte räckt. Det behövs mer. Kanske en ny devis kan vara; Bättre färre rådjur i skogen, än fler på vägen. Tack för redovisning av någon slags mer aktiv förebyggande strategi.