INSÄNDARE: Rätt gutamål

Om man ger sig på det ganska vanskliga att tala om "rätt gutamål", måste man vara synnerligen försiktig. Anders Mattsson skrev om att vårda språket i fredags. Han tar upp skillnaden mellan "dricke" och "dricku". Helt rätt. Men han har tyvärr inte klart för sig att i gutamål böjer vi adjektiven i maskulinum och femininum. Det har svenskan lagt bort för länge sen. Därför bör det i hans exempel heta:
- Har däu någu drickkanne?
- Kanske jär ou (dricku) en aningg snarvare. - Fast det u-et hörs inte när man pratar - bara ett lite långt o, tycks det mig.
- De var a fein körke Er har. - Obestämd artikel i femininum heter a. "Feinar" är en maskulin-ändelse.
- Har däu någu klucke?
Är det högfärd att hålla på med sånt här? Var och en får väl skriva som han vill? Men vad blir det kvar av gutamål om vi slopar dess grammatik? När man lär sig tyska eller något annat språk med genusformer får man lära in dem. Varför skulle man då inte göra det i gutamål?

Insändare: Rätt gutamål