Rättvisa åt Israel
Foto: No Byline
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sionismen syftade till ett återvändande till det judiska ursprungslandet Palestina, och som Siewert Öholm påpekat vilar Israels legitima existens på beslut i Förenta Nationerna, medan grannstaterna - Jordanien, Irak, Syrien och Libanon - skapats av Storbritannien och Frankrike efter det osmanska imperiets sönderfall i Första världskriget.
Antisemitismen uppstod på 300-talet sedan kejsar Konstantin hade gjort kristendomen till statsreligion i Romarriket. De kristna, som såg Jesus som Guds son, bröt sig ut ur synagogornas gemenskap, medan de gammaltroende judarna höll fast vid att en människa inte kan vara gud. Det började som en brödrastrid, de kristna beskyllde judarna för att vara Jesu mördare, och de fogade därtill påhittade anklagelser, till exempel om förgiftning av brunnar och ritualmord på barn.
Grundlöst och enögt riktas ständigt anklagelser mot Israel, till exempel påståendet, att Israel skulle strypa vattentillgången för palestinierna i Gazaremsan. Det är Israel som förser Gaza med elektricitet och vatten, men som svar på raketanfall mot staden Sderot inne i Israel stänger man tillfälligt tillförseln av elektricitet till Gaza - men det helt fantastiska i sammanhanget är frånvaron av reaktion mot att kvinnor, barn och åldringar i Israel ständigt beskjuts med arilleri och raketer från grannländernas territorier! Vad har Israels kritiker för mänskliga värderingar?
Vatten är en bristvara i området, och samarbete är en tvingande nödvändighet för Israel och palestinierna, men Syrien har försökt avleda Jordans vatten genom dammanläggningar, vilka bombats av Israel. Jag hoppas på framgång för israeliska projekt med avsaltning av havsvatten.
Antisionismen hämtar näring för sitt hat från den ökända förfalskningen "Sions vises protokoll".
Ursprunget till denna pamflett är en satirisk skrift av advokaten och författaren Maurice Joly "Samtal i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu", som publicerades först i Genève 1864, därefter i Bryssel. Den handlar inte om judar och sionism utan riktar sig mot Napoleon III:s vidlyftiga utrikespolitik, men den tsarryska säkerhetstjänsten Ochrana såg möjligheten att omarbeta Jolys text till en antijudisk propagandaskrift. "Sions vises protokoll" som skriften nu kallades trycktes första gången på ryska 1903, men efter rysk-japanska kriget och revolutionen 1905 lät man trycka den på nytt: nederlaget skulle skyllas på judarna. Talrika pogromer utbröt, alltså en sorts etnisk rensning. Skriften blev känd över hela världen efter oktoberrevolutionen 1917, och den cirkulerade vida i väst år 1920 och därefter, särskilt under den stora depressionen 1929-34 och nazismens uppgångstid. Denna förfalskning sprids fortfarande i västerlandet och i den muslimska världen.
Antisionismen arbetar med lika lögnaktiga beskyllningar mot judarna som antisemitismen, och jag kan inte se någon egentlig skillnad mellan dessa båda. Barbro Eberan, filosofie doktor och författare bosatt i Tyskland, har utrett, att Förintelsen inte hade varit möjlig utan förekomsten av antisemitism i de europeiska länderna utanför Tyskland. På samma sätt vore den terror, som riktas mot Israel, otänkbar utan den antisionism-antisemitism i Europa.
Räcker inte sjutton seklers förföljelser, i nutiden. Förintelsen och fördrivningen av inemot en miljon judar från Israels islamiska grannländer?