En 16-sidig samhällsinformation har sänts till gotländska hushåll. Omslaget är intressant. Där står en fårskock och stirrar in i kameran. Är det så regionledningen uppfattar gotlänningarna?
En sida handlar om Samhällsutveckling. Där får vi reda på att Gotland vid årsskiftet hade 57 000 invånare; vi borde ha varit 59 000, på sikt 65 000. Vi ska alltså öka i invånarantal trots att befolkningen trendmässigt minskat sedan 1995. Vad är rimligt och realistiskt?
Kanske vore det klokare att sikta på 55-56 000. Var diskuteras det? Allt tyder på att det är Sveriges periferi, där Gotland ingår, som avfolkas och de stora centralorterna som växer. Varför skulle Gotland gå på tvärs mot denna trend? Därför att våra politbyråkrater vill det?
För att nå den efterlängtade befolkningsökningen bör Gotland få en kraftig inflyttning av människor "i barnafödande åldrar". Hur sannolikt är det? Vad görs för att trolla fram detta?
Det så kallade företagsklimatet på Gotland är inte lockande. Gotland ligger som nummer 243 bland Sveriges 290 kommuner. Gotland finns således inom den sämsta femtedelen. Men å andra sidan innebär mätningar av "företagsklimat" endast att lokala företagare klämmer ur sig en åsikt. Finns det en tradition att tycka illa om "kommunen" så hamnar man alltid lågt.
Att lockas till Gotland av arbetstillfällen verkar inte sannolikt. Arbetslösheten på ön är "högre än i övriga riket." Arbetsmöjligheterna bedöms av gotlänningarna som dåliga. Vad då med dem på fastlandet? Ska dessa komma rusande hit för att rädda regionens målsättningar?
Vi ska ha "ett starkt varumärke" står det i broschyren. Samtidigt ligger Gotlands attraktionskraft lägre än fastlandets på 8 av 9 indikatorer. Vad är ett starkt "varumärke" i detta sammanhang? Ett starkt varumärke för vem? I vilken bemärkelse? Inom vilket område?
Vilken "vara" talar Region Gotlands tjänstemän och politiker om? Vad säger begreppet "starkt varumärke"? Vilken vara ska säljas? Är Gotland till salu? Är det inte bara tom konsultjargong... liksom uttrycket "ledningskönssammansättning". Ja, det står faktiskt så. Fåren står där på ängen och stirrar. Är de paralyserade av byråkratins ordkonster?
Jag undrar när någon vågar tänka om. När får vi politiker som vågar inrikta sig på realiteter och sannolikheter? Varför inte en inriktning på 55 000 invånare istället för 65 000? Lägre regionala bidrag? I frenesin att nå orealistiska mål slösas skattepengar på tramsigheter.