Rikstrafiken manipulerad av "Nilssonrederierna"
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som de flesta vet är m/s Visby på varv en månad framöver för utbyte av roder. Under tiden ersätts hon av det gamla fraktfartyget m/s Gute, som förutom gods klarar 65 passagerare och 50 personbilar. Enligt tidningsuppgift i GT den 9 jan. anger vd Sten-Crister Forsberg att transportbehovet för linjen Oskarshamn-Visby under den aktuella perioden pendlar mellan 20-150 personer/dag. Med två turer per dag blir kapaciteten som mest 130 pers/dag, hur löser man denna kapacitetsbrist?
Jo, det löser sig automatiskt eftersom m/s Gute inte är anpassat för funktionshindrade. Äldre, handikappade och familjer med barnvagnar som inte klarar branta trappor tvingas att flyga, alternativt ta färjan mellan Nynäshamn och Visby i stället, med allt vad det innebär i ökad resväg, restid och reskostnader för de resande.
Nu frågar sig gemene man varför inte m/s Thjelvar används i stället för Gute. Som framgår av GT den 9 jan. är inte Thjelvar för närvarande utchartrad utan ligger vid kaj i Visby. Rederiets förklaring är att visst kunde vi gjort det, om det fungerat med fraktgodset. Enligt rederiet skulle då ca 40 % av fraktgodset inte kunna gå från Gotland!
Denna uppgift är mycket märklig, för att inte säga helt obegriplig. Thjelvar har i åratal fram till 2002 gått på traden Oskarshamn-Visby med såväl gods som passagerare utan större problem såvitt jag förstått. Om jag minns rätt byggdes Thjelvar om 1997, varvid bland annat maximalt tillåten lasthöjd anpassades till dagens lastbilsmått. Den klarar enligt uppgift 450 passagerare plus 1.150 löpmeter last på bildäck. Den har knappt 15.000 kW motoreffekt och fart 19,5 knop. Motsvarande data för m/s Gute är 65 passagerare, 800 löpmeter last på bildäck, knappt 5.000 kW motoreffekt och fart 16,5 knop, det vill säga en på alla sätt avsevärt mindre båt.
Gute förlängdes år 2004 med över 20 meter, samtidigt som fartygets passagerarutrymmen upprustades. Den låg då på varv ca två månader för dessa mycket omfattande åtgärder.
Nu tar man in m/s Visby på varv en hel månad för ett planerat utbyte av roder. Inskränker sig i verkligheten varvsarbetena till roderbyte förefaller tiden på varv orimligt lång.
Vad är då haken med att man väljer Gute framför Thjelvar, båda disponibla och ägda av Rederiet? Varför är m/s Visby ur trafik så lång tid för ett så begränsat arbete?
Svaret är nog lika enkelt som trist. Säkerligen har man planerat in reparationen till den period under året när färjetrafiken har lägst beläggning. Det är i sig givetvis en god tanke.
Under lågsäsong är det självklart dålig affär att använda en färja som har plats för 1.500 personer plus 1.650 löpmeter gods, motoreffekt 50.000 kW och fart 28 knop, när behovet är mellan 10-75 passagerare per tur (vid två turer/dag). Besättningen på m/s Visby är ca 30 man, vilket innebär att besättningens storlek stundtals kommer att överstiga passagerarantalet! Allt detta var emellertid känt och kalkylerat när man införskaffade de nuvarande storfärjorna Visby och Gotland. Biljettpriserna är således anpassade till detta.
I det läget är det inte svårt att förstå att man hellre väljer fraktfartyget m/s Gute med sin avsevärt mindre besättning och en tiondel av maskinstyrkan (och därmed kanske en femtedel av bränsleförbrukningen per tur jämfört med m/s Visby).
Varje tur med ersättaren Gute är således rena kassasuccén, som man givetvis vill hålla liv i så länge som möjligt! Att man i det läget inte har bråttom att få m/s Visby åtgärdad på varvet är därför inte svårt att förstå.
Vad som däremot är mycket svårare att förstå är hur Rikstrafiken har låtit sig manipuleras till att acceptera den tillfälliga lösningen med Gute som ersättare. Om, jag säger om det är så att det trots allt finns någon hake med att använda m/s Thjelvar för visst gods, och detta gods inte på rimligt sätt kan omdirigeras via Nynäshamn till Visby och viceversa, vore det självklart för mig att Thjelvar som ersättare för m/s Visby får hjälp av Gute med det fraktgodset några turer per vecka.
Ett bussbolag som har trafiktillstånd på en viss linje får hyra in en extrabuss när någon av dess ordinarie bussar tvingas på verkstad, trots att det innebär extrakostnader för bolaget. Det accepteras inte att trafiken glesas ut under reparationstiden eller att vissa kategorier av resenärer utestängs. Det senare skulle anses rent diskriminerande. Lika diskriminerande måste det anses vara för de grupper resenärer som idag utestängs från Oskarshamnslinjen helt i onödan, enbart för att maximera Rederiets vinst. Hade det varit en akut, oplanerad, insats på grund av ett haveri, där endast Gute funnits att tillgå, hade man givetvis tvingats acceptera situationen. Men nu är det inte så.
Inte minst med tanke på rederikoncernens mycket goda lönsamhet i kombination med trafiktillståndets krav på kapacitet och standard är det därför helt obegripligt varför Rikstrafiken okritiskt tillåter Rederiet att välja en provisorisk lösning som för dem är ekonomiskt en ren succé på ensidig bekostnad av resenärerna. Eller är det så att denna överenskommelse mellan Rikstrafiken och Rederiet ingår som en kompromiss i ett avtalspaket vars övriga innehåll inte offentliggjorts? Kanske är det rent av Rikstrafiken som föreslagit m/s Gute som tillfällig ersättare för den mycket mer kostnadskrävande m/s Visby för att kunna begära tillbaka statliga stödpengar?