När det gäller säkerhetspolitik är det särdeles dumt att låta känslorna styra, då det till skillnad från våra inhemska strider även handlar om viktiga signaler till omvärlden.
Det har nu piskats upp en stor oro i samband med rörläggningen av Nord Stream II och majoriteten i Karlshamns kommunstyrelse bestående av S, L och C utmålas närmast som en handfull obetänksamma naivister gränsande till landsförrädare. Trots att det inte handlar om att hyra ut en hamn utan att tillåta lastning och lossning av rör utfört av det nederländska företaget Wasco. Trots att av Karlshamns 1100 årliga anlöp cirka 700 utgörs av båtar med ryska intressen i en eller annan form. Trots att Försvarsmakten säger att de säkerhetsproblem man målat upp är ”hanterbara”. Trots att till exempel vårt grannland Finland inte alls hetsar upp sig på samma sätt. Tvärtom har statsminister Sipilä efter Gotlands nej lugnt konstaterat att då blir antagligen de redan befintliga lagerplatserna i Kotka och på Hangö antagligen mer nyttjade. (Då kanske man ska erinra sig att detta sägs trots att Hangö var ockuperat efter vinterkriget!)
Det finns bara en rimlig anledning till den våldsamt uppskruvade tonen. Genom att vid varje givet tillfälle måla upp bilden av stor krigsfara så ska svenska folket fås att acceptera en Nato-anslutning som i sin tur garanterar en borgerligt defensiv utrikespolitik i USA:s ledband.
Vänsterpartiet är emot gasledningen av miljöskäl, men det är en helt annan historia. Havsrättskonventionen ger oss ingen möjlighet att stoppa själva gasledningen, bara att på marginalen påverka dragningen genom vår ekonomiska zon.
Danmark däremot kan säga nej då den planeras att dras genom deras territorialvatten, liksom förstås Tyskland där ledningen mynnar.
Det är dock lite ömkligt att skåda inkonsekvenserna. Samma partier som försvarar handelsoffensiver till Kina, Iran och Saudi-Arabien med motiveringen att handel på sikt medför kontakter som ger utveckling mot demokrati och välstånd; de menar nu att handel med just Ryssland bara stärker den auktoritära Putinregimen. Samma partier som när det gällde brunkolet med emfas hävdade att vi på intet sätt skulle lägga oss i Tysklands energipolitik, de hävdar nu att EU borde stoppa gasledningen till samma land.
Samma partier oroar sig för säkerhetsproblemen när statliga Gazprom bygger gasledning vars innehåll vi i princip inte alls använder. Men de blundar och tiger när det gäller likaledes statliga Rosatoms bygge av kärnkraftverk i Finland – en nukleär anläggning nära vår gräns! – trots att vårt elnät är sammankopplat med Finland!
Kanske borde man erinra sig Matteus 23:24 om att sila mygg men svälja kameler?