Det efter min mening mest konstruktiva som sagts eller skrivits om organisationen av landsbygdens skolor är Solveig Malmros förslag att en behörig lärare skall kunna tjänstgöra vid skolor på flera olika orter. Som gammal gymnasielärare finner jag inte alls att detta skulle vara någon större olägenhet - tvärtom skulle det kunna vara intressant att lära känna olika skolors miljö som lärare.
Men för att idén ska bära frukt är det viktigt att ett sådant system ses som en normal företeelse för att förse landsbygdens mindre skolor med kompetenta lärarkrafter och inte som något slags "brandkårsutryckning“ för att rädda "dåliga skolor“!
Regeringen har anslagit medel för att specialistlärare skall kunna resa till olika skolor för att kunna lyfta dem till en bättre nivå - det är utmärkt, men rubriksättningen är efter min mening felaktig.
Vad är "dåliga“ skolor för resten? För några dagar sedan såg jag ett TV-program om en sådan skola som på några få år lyftes till "toppen“ när skolledning, lärare och elever engagerades för en pedagogisk idé, jag minns inte riktigt vad, men det är oväsentligt - det var naturligtvis engagemanget i sig som avlöste den tidigare håglösheten, vilket lyfte skolan. Jag tror inte att "brandkårsutryckning“ är det rätta i sådana fall - förändringen måste komma inifrån.
Jag vill särskilt framhålla, att jag själv under min aktiva tid som lärare prövat en så anordnad tjänstgöring under ett par läsår vid två olika tillfällen, ena gången vid två gymnasier i huvudstaden, andra gången vid ett gymnasium och en grundskola på stort avstånd från varandra.
Det är naturligtvis ett schemaproblem, men som gammal schemaläggare med erfarenhet av skoladministration både ute "på fältet“ och i gamla Skolöverstyrelsen vet jag att det inte alls är olösligt, bara man ägnar en smula omsorg åt problemet.
För min del såg jag inte detta som något negativt, tvärtom var det ett bevis för att min kompetens som lärare verkligen behövdes. För all del, ett sådant system vore naturligtvis förödande för tanken att lärarnas tjänstgöring ska regleras som kontorstid, men det vore ju bara en fördel för yrket att slippa sådant.
Giv lärarna tillbaka rätten att själva disponera sin arbetstid utöver de schemalagda lektionerna, det förtjänar de i det slitsamma men också stimulerande yrke som de valt!