Så fick jag då svar på ett par frågor till Fi jag ställt, inte krävt svar på som de formulerar det, här på insändarsidan. Svaret innehöll mest långa utläggningar om vem som ställer frågan och vem som har rätt att ställa frågor. Att fråga Fi om förklaringar på vad deras förslag ska innebära i praktiken eller varför de handlar som de gör är inte populärt – det har jag förstått.
Att Elin Bååth tycker det är så illa att sitta bredvid mig så att hon då inte kan delta i fullmäktige tycks hon inte ens behöva förklara. En typ av mobbing som är svår att motivera, ja.
När Tomas Pettersson skriver upprepat i debattartiklar och inlägg att ”rasistiska partier bör förbjudas” får jag i svaret förklaringen att SD är rasistiskt men bör inte förbjudas men att jag inte har rätt att fråga.
För min del kommer jag fortsätta att tänka att de största och avgörande skillnaderna mellan Fi och deras rivaler NMR är Fi:s rosa bling-bling och NMR:s parodiska manlighet.