Rubbad rytm i "välfärden"
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Men någon stund på dagen kan du säkert hitta.
- Du, jag jobbarheltid. Ensamstående mamma med tre barn! Då finns det inga lediga stunder!
- Barnen kan säkert hjälpa till mera hemma.
- Har du en aning om hur det är att vara ensamstående förälder? Man har ansvar för fyra personer. Även om barnen hjälper till med att laga mat, diska och städa så gott de kan, måste det fortfarande handlas, planeras och barnen behöver hjälp. Jag jobbar åtta timmar om dagen. Minst två timmar går åt till att ta sig till och från jobb, fritids och dagis. Jag åker hemifrån före sju på morgonen och kommer hem efter sex på kvällen. Fattar du inte att det är en omöjlighet att ta det lugnt?
- Hur gamla är dina barn?
- De är tre, sju och tretton år.
- Trettonåringen måste väl ändå kunna hjälpa till en del.
- Har du någonsin haft en tonåring boende i ditt hem?
- Nej, tyvärr inte.
- Då vet du inte att deras älsklingsuttryck är "Det skall du skita i" varvat med "Jag orkar inte". Som förälder måste man kolla var de är på kvällarna, vem de umgås med, om de luktar rök, om det verkar förekomma alkohol på festerna, att de inte är ute för sent. Försöka få dom att plocka upp sina kläder, ställa undan disken efter sig och packa upp blöta gymnastikkläder. Har du haft hand om en treåring någon gång?
- Nej, tyvärr inte det heller.
- Då har du gått miste om "Jag vill inte" sjuttioåtta gånger om dagen, varvat med raseriutbrott där kläder och saker far ikring och avslutas med att dom ligger skrikandes och sparkandes på golvet. Som förälder försöker man att få tyst på dom så snart som möjligt. Grannarna bankar i väggarna annars, det är lyhört där vi bor. Man vill ju inte att andra skall tro att man misshandlar sina barn. Har du träffat på en sjuåring då?
- Nej, inte på närmare håll.
- Så synd! Då har du gått miste om en självsäker person som kan och vet allting och talar om för alla andra hur de skall göra. Det retar gallfeber på syskonen och triggar igång deras upproriska sida. Som förälder får man försöka medla och få slut på gräl och trakasserier.
- Det låter som om du skulle behöva vara sjukskriven ett tag.
- Du, jag har inte råd med att vara sjukskriven! Jag behöver varenda krona till att betala räkningar och se till att vi har mat och kläder.
- Nej, det är kanske lika gott det. Försäkringskassan brukar inte godkänna sjukskrivning på grund av sociala skäl. Har du inget nätverk? Någon släkting eller vän som kan ta hand om barnen?
- Nej, vi var ju tvungna att flytta hit. Det fanns ju inga jobb hemikring. Så för att inte bli av med a-kassan, måste jag ta ett jobb här. Flytta från barnens kompisar och skola, vår släkt och vänner. Här har jag inte haft tid att hitta några nya vänner. Har inte ens fått någon semester än, får ju inte semester förrän året efter intjänande året gubevars! Förbannade system! Och så var vi tvungna att hyra en dyr lägenhet, långt från jobbet med tidskrävande och dyr pendling dessutom. Jävlar vad jag blir arg bara jag tänker på alltsammans!
- Så, så lugna ner dig. Nu rusar blodtrycket i höjden. Kan inte barnens far hjälpa till och ta hand om barnen en tid?
- Janne dog för två år sedan.
- Jag beklagar, det visste jag inte. Tiden rinner iväg, jag får strax in nästa patient. Här är ett recept på Zoloft, Lanacrist och Seloken.
- Vad är det?
- Zoloft är en lugnande medicin, så att du inte blir så arg och upprörd. Du borde slippa panikångesten med trycket över bröstet, oron och huvudvärken. Lanacrist hjälper hjärtat att hålla en jämn rytm, så du slipper att det rusar iväg eller hoppar över slag. Seloken sänker blodtrycket. Det blir tre hundra kronor, som du betalar i receptionen. Boka samtidigt återbesök för kontroll om sex månader. Köp gärna våra receptfria brustabletter med 47 vitaminer, mineraler och uppiggande ingredienser. Det var trevligt att träffas. Adjö!