Ordet rysskräck brukar användas för att förlöjliga dem, som månar om vårt svenska försvar. Egentligen är det en farlig bagatellisering av att vi är nära grannar till en stormakt.
Ryssland har tidigare ofta kommit i konflikt med stormaktskonkurrenter. Så tycks vara fallet även i dag. Det är farligt och påverkar dess grannar. Ryssarna har inte varit fientliga mot Sverige på över 200 år, men de har varit oroliga för att andra stormakter skulle utnyttja svenskt territorium för sina militära syften. Detta förhållande har gjort Gotland till en öm punkt. Det har tidigare svenska regeringar tagit hänsyn till och därför hållit en väl avpassad beredskap på ön. Så är det inte längre!
Om nu vissa svenska politiker inte känner någon rysskräck, varför vill de då avsätta stora summor till en super-Jas? Mot vem skall den användas? Luftherravälde gäller i Afghanistan, liksom det gjorde i Libyen. Om ett sådant inte skulle föreligga över andra oroshärdar, då skapas det lätt av stormaktsflyg. Därtill behövs inte super-Jas.
Vilket flygplan Sverige än skaffar sig, så behöver det skyddade baser och stridsledningsfunktioner. Sådana finns i anslutning till tänkbara oroshärdar, men inte i Sverige. Gotland har visserligen bra radarövervakningsfunktioner - men de är sårbara och oförsvarade. Överhuvudtaget är det svenska territorialförsvaret så svagt, att en super-Jas knappast får någon chans att verka, innan dess bassystem med mera är oskadliggjorda. Dessa måste säkras först. Sedan kan man överväga, om det är rationellt att satsa på en super-Jas.
Betraktar man förhållandena på detta sätt, då får man intrycket att en super-Jas är till för Saab:s överlevnad - inte för vår säkerhet. Det är stötande att tongivande politiker vill använda försvarsbudgeten på det sättet. Måtte andra politiker snabbt få in dem på rätta spår!
Att vara granne med en stormakt är alltid riskfyllt. Det är därför som vi tidigare hållit oss med ett försvar, som övertygat denna makt om att vårt territorium inte kommer att användas av dess fiender.