Så ser jag och kyrkan på brudöverlämning
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Symboler är viktiga, liksom gamla traditioner. De är bärare av värderingar och föreställningar som vi inte alltid är medvetna om.
Är man inte medveten om vad de står för är risken stor att värderingar man inte delar ändå befästs. Kyrkan vill värna om de gamla symbolhandlingarna, men samtidigt påminna om deras innebörd. Brudöverlämningen härrör från en anglo-sachsisk högborgerlig tradition, från en tid då kvinnan var omyndig och helt beroende av en manlig försörjare, först sin far och sedan sin make. Det var då konsekvent att fadern ledde fram sin dotter i kyrkan och överlämnade henne till hennes nye förmyndare.
I bondesamhället, och särskilt här på Gotland där vi aldrig har haft en tydlig överklass, har denna sed dock aldrig varit naturlig, utan brud och brudgum har tillsammans vandrat in i kyrkan. Inte ens bland storbönderna där det ofta handlade om stora ekonomiska värden där gårdar slogs samman genom giftermål tillämpades seden att fadern överlämnade bruden.
I dag är jämställdheten mellan man och kvinna självklar i resten av samhället, och det är naturligt att kyrkan, inte minst utifrån en kristen människosyn, i sina riter markerar detsamma. Därför avråder vi efter diskussion brudparet från denna, som många uppfattar vackra och stämningsfulla sed, i dag importerad från amerikanska filmer. De allra flesta brudpar förstår detta och vandrar istället tillsammans in i kyrkan.
Dock är frågan inte av så avgörande karaktär att prästen bestämt skulle vägra att efterkomma brudparets och familjens bestämda önskemål. Det är vad som skedde i samband med kronprinsessans bröllop, där kungen motiverade sitt beslut med att han inte bara lämnar över sin dotter, utan tronföljaren och den blivande statschefen, och samtidigt inkluderade brudgummen i den kungliga familjen med titeln prins. Därmed stärktes istället möjligheten till ett jämlikt förhållande mellan kronprinsessan och hennes prins.
Det var alltså inte fråga om en traditionell brudöverlämning, vilket tydligt markerades genom att kungen bara ledde in kronprinsessan i kyrkan, och i mitten av kyrkgången mötte den blivande prinsen, varefter brudparet tillsammans vandrade fram till altaret.
Både kyrkans och min egen uppfattning som ansvarig biskop är tydlig i denna fråga. När jag för några år sedan hade synpunkter på en präst som direkt vägrade utföra vigseln om brudöverlämning skulle förekomma, handlade det främst om ett dåligt bemötande av brudparet. Självklart välkomnar vi alla till kyrkan, och om brudparet efter att ha förstått innebörden ändå står fast vid sitt önskemål, kommer vi också i fortsättningen att göra allt för att erbjuda dem en minnesvärd och djupt personlig vigselakt. Ärkebiskopens agerande i samband med kronprinsessbröllopet framstår här som en god förebild och ledde till att alla i slutändan var nöjda.