INSÄNDARE: Sagan om skvallerbytta Bingbong och kompis Gollum

Det var en gång, inte allt för länge sedan i en värld inte alldeles olik våran egen. Möjligen gjordes det större skillnad på folk och fä i landet Arkiepelagien men i övrigt var skillnaderna små. Detta Arkiepelagien styrdes med järnhand av kung Bingbong och hans kuvade undersåtar, ingen vågade säga något då yttrandefrihet straffades med hot om uppsägning. Bland dessa undersåtar märktes särskild den trogne Gollum, hans glada lynne och valplika beteende gjorde honom populär hos kungen. Minister Gollum hade ett ledord i sin karriär och det var att göra husse nöjd, så när han en dag fick uppdraget att leta reda på den heliga Graal tackade han glatt ja. Han sporrade därefter sina kvartschefer med glada tillrop och gav sig ut i sin värld. Problemet med minister Gollum var dock att han inte våga möta folket utan blev i stället kvar i sin borg som ramade in hans omvärld. Han bad sina underordnade om hjälp och man insåg snart att någon måste göra det praktiska arbetet. Som en följd av detta anställde de en arbetare var och köpte en kärra att dra ministern i då denne nu drabbats av hybris och ville ut och skåda landet -man måste ju va lite drastisk ibland som han uttryckte det!
De drog från landsända till landsända för alla ville de ju rädda den heliga Graal till Bingbongs egen samling. Kvartscheferna styrde alla sin egen arbetare och såg till att denne fick tak att sova under och mat att äta. Efter ett tag började korståget dock att ta på krafterna hos gruppen då numerären som åkte i vagnen var lika stort som antalet arbetare som drog. På kvällarna när solen gått ner och cheferna tagit in på värdshus, ty i stallet kunde man ju inte sova som de andra, konfererade de om hur de skulle kunna gå vidare i sin jakt men med mindre gnäll och ett snålare matkonto. De tillsatte en liten utredning som redan efter ett kortare möte antog en handlingsplan. Alla jublade de på värdshuset då de var ju alla vänner och inte ville skiljas. Det bästa vore ju tyckte alla att göra sig av med några av arbetarna eftersom deras stallhyra voro hög och de åt mycket mat. Sagt och gjort de lämnade av ett gäng dragare i närmsta by och drog vidare, nu hade man ju mat för hela detta år. Ministern lämnade regelbundet rapporter till sin vän kungen om de stora framsteg man gjorde och att den heliga Graal beräknades vara hittad redan detta år.
Nu gick det ju som det brukar i verkliga världen, även i Arkiepelagien. De stillasittande kvartscheferna svällde allt eftersom tiden gick, kärran gick allt tyngre och bedömdes snart vara för liten. Precis som i våran värld utredde man nu vad att göra, alla stod de sedan eniga bakom ministern när denne deklarerade för dragarna att man ämnade lämna dem i nästa by och införskaffa en ny större kärra för de pengar man sparade på mat och hyra.
Så slutar sagan denna gång, vad det blev av dragarna vet ingen. Kvartscheferna och ministern sitter säkert kvar där än..

Insändare: Sagan om skvallerbytta Bingbong och kompis Gollum