Sakta i backarna
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Har vi glömt bort att vi har ett koldioxidproblem, som det är dumt att negligera? Har vi inte betänkligheter mot att snabbfärjorna drar så mycket fossilt bränsle?
Jonas Åkerman (KTH) publicerade i GT den 23 jan 07 en text som på ett vetenskapligt analytiskt sätt visar problematiken. Ett annat av hans KTH:dokumenten visar bland annat hur långt man per person kommer på 1 ton koldioxid med olika färdmedel:
Snabbfärja 212 mil
Reg. flyg 400 mil
Bil med
en person 625 mil
Färja 625 mil
Charterflyg 770 mil
Bil med 4 pers 2 500 mil
Långfärdsbuss 3 300 mil
Tåg i Sverige 28 000 mil
Man kan alltså till exempel ensam i en bil åka tre gånger så lång sträcka som med en snabbfärja, som ju slukar groteskt med soppa. Det är inte bra och borde räcka för att vi skulle kunna tänka oss att sänka farten på åtminstone några färjor: nattfärjor med möjlighet att sova i sju timmar, billiga dagfärjor tillbaka.
Eller varför inte satsa på fullbokade flygplan?
Det blir säker lite bökigare men kunde det inte vara värt något att vi kan minska utsläppen och försöka visa att vi är den ekokommun vi utgör oss för att vara? Då först kan vi i ordets rätta betydelse säga att vi har bra förbindelser.