Jesper Skalberg Karlsson (M) fortsätter desperat att försvara närmandet till ett parti med nazistiska rötter. Argumentet tycks vara att S och andra är lika goda kålsupare. Det argumentet höll inte senaste gången, det håller inte nu heller.
Att lägga fram ett förslag i riksdagen och hoppas få majoritet för det, har vi inte kritiserat. Det har gjorts av såväl regeringar som oppositioner i olika konstellationer. Det är inte att anpassa sin politik till SD – tvärtom är det att stå för sin politik. Att ändra sin politik av rädsla för att SD ska stödja den vore att svika de egna väljarna.
Att M nu vill börja samarbeta med SD i riksdagens utskott är något helt annat. Istället för att stå för sin politik handlar detta om att förhandla bort sin politik, i utbyte mot stöd. Den som bjuds in till samarbete kräver med största sannolikhet något i utbyte. Lyckligtvis har C och L markerat tydligt mot denna inställning.
Att låtsas om att SD:s stöd skulle vara gratis är naivt, inte minst mot bakgrunden att Jimmie Åkesson själv sagt att stöd till M kommer att villkoras med krav på inflytande. Socialdemokraterna kommer aldrig samarbeta eller förhandla med SD för att få inflytande – något M uppenbart är beredda att göra.
Även om Skalberg Karlsson inte låtsas se skillnaden tycks väljarna göra det, med tanke på senaste tidens väljarras för M i opinionsmätningarna.