Svar till Anna Hrdlicka.
En ny tid i partipolitiken.
Ja om det ändå vore så väl, men nu var det en felskrivning av mig. Det skulle ha stått fyra månader men det är kanske så, att det känns som det skulle ha gått längre tid sedan valet.
Alliansen gick till val på att bli större än vänsterblocket men så blev det inte och SD fick en vågmästarroll . I liberalerna har vi ett Landsmötesbeslut att inte göra oss beroende av ytterkantspartierna SD eller V utan söka blocköverskridande lösningar. Det har L tillsammans med C försökt att uppnå, men sådana lösningar har, trots framsträckta händer och en öppenhet från alla håll, blockerats från olika håll.
En regering med allianspartierna eller enbart M och KD blir därför helt beroende av SD i frågor där vänsterblocket har en annan uppfattning. Man får inte vara så blåögd att man inte inser att en sådan lösning inte är hållbar. Den kommer att leda till att i varje blockskiljande votering behövs aktivt stöd från SD för att inte förlora. Från SD:s sida har man också klargjort att ett sådant stöd inte är gratis.
Därför borde en blocköverskridande regering av något slag kunnat bildas med antingen Kristersson eller Löfven som statsminister.
Men nu har tydligen alltför många låst fast sig i slutna positioner för att kunna ändra sig.
Det är synd, för nu fanns chansen att äntligen göra oss av med den förödande blockpolitiken.