Det pratas mycket om hur geografiska och socioekonomiska faktorer påverkar vilken cancervård en patient får. Men det är ännu större orättvisor mellan cancerformer.
Varför görs det skillnad på olika cancersjukdomar? Den farliga tystnaden kring tarmcancer leder till orättvisor som tar liv.
Orättvisorna handlar om till exempel vilka läkemedel som ges vid spridd cancersjukdom och hur ofta socialstyrelsen uppdaterar sina riktlinjer och ser till att snabbt få med nya behandlingar i sina rekommendationer så att de når ut till patienterna. Tarmcancer har låg prioritet jämfört med till exempel bröstcancer, och detta påverkar i förlängningen hur länge man överlever. Tarmcancerpatienter har mycket sämre överlevnadschanser än exempelvis en bröstcancerpatient. Denna skillnad har ingen rimlig förklaring eller orsak och är därför oacceptabel.
Tarmcancer är en av de vanligaste cancersjukdomarna, 6 000 personer får varje år diagnos tarmcancer och nästan 2 700 avlider varje år. På Gotland handlar det om 33 personer som får tarmcancer årligen, och 15 personer dör i sjukdomen.
Av dem som får tarmcancer har 20 procent spridd tarmcancer, ytterligare 15 procent får längre fram i sjukdomen återfall i spridd tarmcancer. Man skulle kunna tro att stora resurser läggs på att behandla denna allvarliga cancersjukdom, men nej. Tarmcancer ligger långt på efterkälken jämfört med andra cancerformer.
Det har vi flera skrämmande exempel på:
• Socialstyrelsen uppdaterar inte sina riktlinjer som är vägvisande för val av behandling – hur kan tarmcancerpatienter få ta del av de nyaste läkemedlen och andra behandlingar om riktlinjerna inte ens har med dem?
• Socialstyrelsen ger en högre prioritering till behandling vad gäller spridd bröstcancer än spridd tarmcancer. Var är likvärdigheten mellan cancerformerna där?
• Befintliga gentester används inte heller fullt ut för att nå en maximal behandling, om man jämför detta med bröstcancer och prostatacancer där det inte går en dag innan maximal testning och behandling sätts in. För dessa cancersorter har testerna varit rutin och praxis i många år.
• Sjukvårdshuvudmännen diskuterar kostnader, för bröstcancerpatienter har det aldrig diskuterats ”vad har vi råd med?” Liv ska räddas! Men för tarmcancer pågår en ständig ekonomisk diskussion.
• Cancerfonden delade 2016 ut 18 miljoner till bröstcancerforskning och 11 miljoner till tarmcancerforskning.
Ett stort och grundläggande problem för svensk tarmcancervård är att Socialstyrelsen inte uppdaterar riktlinjerna, det försvårar för läkarna att hålla sig uppdaterade och kunniga inom området. Sverige skulle också behöva ha cancercenter, nationella cancerinstitutet, som sätter agendan och är stilbildande spetsenheter.