Vår käre domare känd från TV framförde i ett kåseri i GA insikten att väl fungerande människor inte tycker att man ska döpa torg efter Adolf Hitler. Raskt visar det sig dock att dessa människor enligt samme domare trots allt är klandervärda då de inte förstått bättre än att döpa torg efter Karl XII och Gustav II Adolf. Dessa två kungar, påstår han, förde krig för att tillfredsställa sina perversa lustar. Man kan nog misstänka att perversiteten i det här fallet ligger i betraktarens öga. Som stöd hänvisar han till några historiker vilka nog betackar sig för den kopplingen. Läser man exempelvis Peter Englunds böcker ”Poltava” och ”Stridens skönhet och sorg” får man en mer nyanserad bild av hur levnadsvillkor, kunskaper och värderingar mynnade ut i hur människorna och deras ledare ställde sig till kriget och dess återverkningar på det egna landet och den egna familjen.
Man skulle kunna gissa inte alldeles för vågat att värderingarna på 1600-talet grundade sig mera på reella händelser i dåtid och mindre likt ett påstående 400 år senare med facit i hand. Jag oroas mest av att detta kanske är något av politisk korrekthet styrd historiebeskrivning? Det finns enligt mitt förmenande ingen större skillnad mellan sådan styrd historieskrivning och historielöst förakt.
Båda ansatserna har ett intellektuellt underskott med bristande källkritiskt omdöme. Vid den egenartade lusten att visa förakt för våra förfäder och vår historia kan man undra varför det tassas runt på tå när det gäller muslimskt förtryck vilket för cirka 1500 år sedan manifisterades i vad som är känt som Sharialagar. De två nämndemän som nämns i GA:s artikel om den friade hustrumisshandlaren har förordat att Sharialagar ska införas i Sverige. Båda representerade fram till häromdagen Centerpartiet vilket man borde ha i minnet på valdagen i höst.
Kan vi kanske få en uppdaterad artikel om vad vår historieintresserade domare anser om sådana nämndemän. Fast knappast troligt – det är ju utomordentligt mindre riskbetonat att kåsera om vad som försiggick i Sverige för 3-400 år sedan än att kritisera vad som uppenbart är en verklighet i svensk domstol. Genom vår flathet för religionsförtryck och rädsla för att anklagas för främlingsfientlighet tillåter vi djupt demokrati- och kvinnofientliga krafter att ta plats i vårt rättsväsende. Det skulle vi önska att vår avhållne domare tar sig an med kraft.