Ännu en gång ett påhopp på Israel för dess sjöblockad mot sändningar av raketer och annan krigsmateriel till Gazaremsan, nu senast av Anna Hedlund i en insändare i GT lördagen den 23 april.
Israel, som kämpar för sin överlevnad, är naturligtvis i sin fulla rätt att förhindra krigsmaterielsändningar. Livsmedel, gas, vatten och elektricitet levereras dagligen till Gaza av Israel och sjuka Gaza-bor vårdas på israeliska sjukhus.
Förenta nationerna beslöt den 29 november 1947 att en judisk och en arabisk stat skulle upprättas på det brittiska Palestina-mandatets område, resolution 181.
Den 14 maj 1948 utropades staten Israel i enlighet med FN-beslutet, men bildandet av en arabisk stat förhindrades av de arabiska grannstaternas inmarsch. Den transjordanska Arablegionens främsta uppgift blev att begränsa egyptisk expansion, och den undvek direkt konfrontation med israeliska styrkor vilket bidrog till att den nyblivna judiska staten klarade sig. Egypten fick nöja sig med Gaza-remsan, och vapenstillestånd inträdde den 18 juli 1949.
Transjordaniens kung Abdullah ville göra sig till kung i ett Stor-Syrien, och 1951 införlivade han den ockuperade Västbanken med sitt rike, som nu bytte namn till Jordanien.
Namnet är obegripligt om man inte känner till bakgrunden.
Den 22 maj 1967 stängde Egyptens Nasser Tiransundet för israelisk sjöfart. Detta var casus belli, krigsorsak, eftersom Eilat var den enda israeliska hamn som kunde nås via Röda havet efter Egyptens stängning av Suezkanalen, olaglig enligt kanalkonventionen.
Detta ledde till sexdagarskriget den 5-10 juni 1967; bland annat Golan-höjderna intogs, varifrån syriskt artilleri beskjutit kibbutzer i norra Galileen.
Söndagen den 11 september 2005 inleddes uttåget ur Gaza – militär måste användas för att tömma israeliska bosättningar − och därmed avslutades den 57 år långa ockupationen − först den egyptiska, därefter den israeliska. Svaret på denna fredsgest blev raketbeskjutningen av södra Israel − skolbarnen i Sderot tvingades ständigt ned i skyddsrummen.
Jag förstår inte hur vissa kvinnor kan ta ställning för det kvinnoförtryckande Hamas. Var finns eftertanken?
Kvinnors rättigheter i Israel kan för visso lämna en del övrigt att önska, men detta är ett intet mot Hamas’ kvinnoförtryck, manifesterat av Gaza-polisens ständiga ingripanden mot kvinnor av olika skäl som vill unna sig någon liten frihet i sina liv.
”Ship to Gaza” bidrar inte till freden i Mellanöstern och är kvinnofientligt.