Ska pojkar tillåtas att vara "pojkar"?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vid senaste årsskiftet skedde ett mord på Gotland. Ett offer för det meningslösa våldet hette det. Är inte våld alltid meningslöst och fel även när de små pojkarna tillåts bråka för att de är ju bara pojkar? Några dagar efter mordet på Gotland demonstrerades det mot våldet i Visby. Jag deltog inte därför att det var meningslöst om skälet var att förebygga ytterligare våld. Den skyldige hade ju omedelbart förklarat sig oskyldig och var säkert inte intresserad av att läsa eller höra om att några hundra gotlänningar tyckte illa om mordet.
Den demonstrationen skulle hållits 25-30 år tidigare som en uppmaning till föräldrar att ta ansvar för pojkars uppträdande.
Då skulle man demonstrerat till förmån för daghem, förskola, skola, fritidshem och ungdomsgård. Till förmån för hela det nätverk som behövs för att pojkar skall bli män och flickor skall bli trygga och självsäkra kvinnor.
Detta skyddsnät som borgare nu rustar ner till förmån för skattesänkningar och som marknadsliberaler gärna vill ta över för att tjäna pengar.
Var i skolan och på barnens fritid talas det om manlighet som våldsideologi och hur man kan komma till rätta med de avarter som frodas i gränslandet omkring maskulinitet. I Sverige orsakas 90 procent av allt dödligt våld av män under 25 år - inte stort mer än pojkar. Helt visst behövs det pedagoger i barnens värd. Utbildade, engagerade och erfarna barnskötare är säkert mycket väl skickade att lära pojkar att bli goda män.
Men den yrkesgruppen vill politikerna avskaffa.