Mats Forsberg uppmanade den 20 december GA:s läsare att sluta vara rädda för Ryssland och att i stället vara det för USA. Det låter udda. Något ligger det väl i det. Det råder ju stor osäkerhet inför vad USA:s blivande president tänker ta sig för. Han tycks eftersträva en avspänning med Ryssland samtidigt som han uppmanar de europeiska NATO-staterna att betala ordentligt för sina försvar (en vink även till Sverige).
Detta är dubbeltydigt. Om president Trump lyckas uppnå en avspänning med Ryssland, då minskar väl också Europas försvarsproblem? Det beror på vad Trump tänker erbjuda Ryssland i utbyte mot dess vänskap. En amerikansk eftergift avseende Krim kan bli till en mycket större avseende Ukraina och – vad värre är – en om de baltiska staternas oberoende. Sådana eventuella eftergifter ligger inte i Västeuropas intresse – tvärtom.
Det ligger däremot i Sveriges intresse att ha ett gott förhållande till Ryssland – men inte till priset av våra baltiska grannars säkerhet. Det är nog bland annat detta som har bestämt regeringens vägran att öppna Slite hamn för ryska gasledningsarbeten.
Slite hamn är och har länge varit en mycket känslig punkt för försvaret. Den är känsligare nu än någonsin på grund av att den är helt oförsvarad – liksom praktiskt taget Gotland i övrigt.
Detta svaghetstillstånd är nu på väg att botas – men det tar lång tid. Under denna period kan säkerhetsläget försämras, till exempel för våra baltiska grannar. De behöver då undsättning från NATO. Den måste komma via Östersjön. Där ligger Gotland. Förblir Gotland svagt försvarat, ja då kan Ryssland passa på att ockupera ön. Härifrån kan ryska robotar stoppa NATO:s sjö- och lufttransporter till baltstaterna. Svensk svaghet kan förstås även medföra att NATO på motsvarande sätt intar Gotland i förebyggande syfte.
Ett sådant motdrag blir mindre sannolikt om USA sänker sin militära beredskap i Europa. President Trump tycks vilja det för att i stället ägna sig åt andra problem – hemma eller i Fjärran Östern. Det är väl därför som han söker någon slags samförstånd med Ryssland? Kanske en slags parallell till Hitlers pakt med Stalin 1939? Hemska tanke!
Säkerhetsläget är faktiskt så som den bruka vara: försvarar vi inte Gotland själva, då kommer någon annan att göra det. Öns läge nära känsliga stormaktsintressen, kräver särskilda hänsyn. Detta har svenska regeringar förstått tidigare och därför hållit högre militär beredskap på Gotland än på andra ställen. På så sätt har vi lyckats undgå krig i över 200 år.