När en sak går snett tycks allting gå snett. Så kan man uttrycka sig om Visby stift. Med en biskop som tar lätt på sanningen, kan oegentligheter godtyckligt breda ut sig. För den som följer med debatten om fallet Bunge blir det tydligt.
Här ger sig den ene aktören efter den andra utan anledning och med hårresande argument in i striden. En biskop har nästan ingenting med saken att göra. Han hanterar inga arbetsgivarfrågor. Stiftsmedarbetare överträder grovt sina befogenheter om de blandar sig i ärendet. De har kyrkorättsligt sett inget att skaffa med fallet. En stiftet närstående person som anonymt ger sig på yttrandefriheten är kanske det mest flagranta.
I Linköpings stift har biskop och andra försökt inskränka denna frihet men fått slå till fullständig reträtt. Själv har jag, komiskt nog, fått samtal från en präst på Gotland, som ifrågasatt min rätt att yttra mig. Yttrandefriheten är en av det demokratiska samhällets viktigaste rättigheter.
Allt detta är exempel på en företeelse som manar till yttersta vaksamhet: Kyrkan klarar efter skilsmässan från staten inte av sina egna rättsliga angelägenheter. Som syns i pressen har Domkapitlet i Visby istället börjat med väderanalyser.
Skam går på torra land! Man får hoppas de fackliga representanterna har framgång i att reda av en soppa, där kockarna redan blivit alldeles för många. Det är också livsviktigt att pressen rotar i de gömslen maktmänniskor försöker hålla dolda.
Till slut, tänk ett ögonblick på den utsatta komministern!