Förstår mig inte på klinteborna.
Varför detta kompakta motstånd mot eventuell kalkbrytning och transport och utskeppning av den brutna kalken via den, för en massa miljoner, nyfixade hamnen?
Allehanda negativa effekter plockas fram så som till exempel: ”det kommer att damma, vi måste putsa fönstren oftare”. Ack så jobbigt. Lät avhjälpt, bara att spraya kalken med vattendimma. Dammet bundet!
Kommer att gå en lastbil var fjärde minut? Tror inte det. Så snabbt hinner man inte lasta/lossa.
Om det nu verkligen blir något av brytningen, varför inte återuppbygga den järnväg som en gång fanns mellan Klintebys och hamnen och förlänga den upp till brottet? Måste ju i det långa loppet vara den absolut billigaste lösningen. Tänk på att ett lok kan dra mångdubbel last jämfört med en lastbil med samma bränsleåtgång. Se där, miljöbesparing!
Läs gärna Martin Ragnars lilla bok ”Järnvägen till Klintebys”.
Skärpning dödgrävare och bakåtsträvare och tänk på ”Klintetraktens framtid”!