Svar till Bertil Grennstams inlägg i GT 25 mars.
Vi kan nog vara överens om att Henry Stolpskottarn’s inlägg är läsvärda, även om jag inte "diggar" alla hans åsikter.
Min kritik gäller att inte blanda in talspråk (dialekt) i skrivspråk. Från att tycka att talspråk är okej i skrivspråk gör du ett lappkast i GT (29 mars) och skriver "Tur ändå att GT inte är tryckt på det gutniska språket".
Tja, "mej, dej och sej" på Fjollträskspråket" (stockholmska) tycks du ändå acceptera.
Som ung journalist på GA i mitten av 60-talet fick jag en uppmaning av bland andra Risto Leino och Göte Nilsson: "Skriv enkelt, begripligt, så att läsekretsen förstår du vad du skriver,
Det rimmar illa när jag läser Grennstams inlaga 25 mars om "epexegetisk genetiv" och "hortativ konjunktiv". Att Greenstam hajar till och utbrister "tusan" när dessa förekommer i Lindqvists krönikor må vara förlåtet oss andra. 99,9 procent av läsarna fattar ingenting, och tydligt är att Grennstam vill fjärma sig från läsekretsen och få den att framstå som dum.
Jag tänker inte förklara dessa, för allmänheten, okända begrepp. Det får Grennstam göra. Men det kan vara värt att ge ett exempel: Som exempel på hortativ konjunktiv brukar ges den medeltida rättsregeln Gånge hatt till och huva ifrån. Det betyder att en manlig släkting ska ha företräde framom en kvinnlig släkting.
Tja, Bertil Grennstam har givit löjet ett ansikte. Sitt eget.