Så viktigt att någon tar till orda om hoten mot Världsarvet Visby Hansestad.
Marita Jonssons inlägg (31/7 2019) ”Rivningsbeslutet – ett hot mot världsarvet” är synnerligen angeläget med den hantering vi ser från Regionens ansvariga politiker. Byggnadsnämnden nya ordförande uttryckte nyligen att man kan gå emot sina egna experter/tjänstemän. Det menade också den tidigare ordföranden i nämnden. Självfallet är politikerna fria att ta sina egna beslut, men i fallet Visby världsarvsstad är det känsligt. Vi har ögonen på oss från UNESCO som ansvarigt FN-organ för världsarven i världen. Man kontrollerar fortlöpande status och relevans. Brister det för mycket så kan statusen dras in. Nog vore det både pinsamt och bekymmersamt. Nu när till exempel kryssningsresenärer flockas i staden och imponeras av dess historiska skönhet med en välbevarad medeltida struktur innanför Ringmuren.
Marita Jonsson vet vad hon talar om eftersom hon i hög grad var ansvarig för att utarbeta underlaget till UNESCO:s beslut att ge Visby världsarvsstatus 1995. Bakom stod också svenska staten med sitt löfte att bevaka statusen. Mycket riktigt har länsstyrelsen, som statens förlängda arm på Gotland, nyligen ingripit och stoppat den aktuella rivningen vid Söder Torg efter överprövning av Regionens ställningstagande. Heder åt länsstyrelsen som inser och förstår att ta sitt ansvar.
Det Marita Jonsson säger på slutet av sitt debattinlägg är särskilt viktigt. Nämligen att det är vi öbor som fått utmärkelsen världsarv och att det är vi, bara vi, som nu har ansvaret.
Vi måste stå emot de starka ekonomiska krafter som spekulerar i världsarvet. Ekonomiska krafter som har duperat/förfört den av oss medborgare valda politiska nivån. Så torde man kunna uttrycka det – låt vara något tillspetsat.
Vi ska vara stolta över vårt världsarv.
Vi ska vara rädda om vårt världsarv.
Vi ska kunna se framtiden i vitögat.
Önskar att fler tydligt visar sitt engagemang för världsarvet – inte bara med suckar hemmavid eller i vänkretsen.
Våra valda politiker måste få känna av vad medborgarna tycker.
Ungefär som det uttrycks i Barbro Lindgrens och Georg Riedels barnvisa om Barnkonventionen ”Lyssna till oss, vi är starka, vi kan allt”.
Det handlar om framtiden, att inte sälja sin själ, att vara stolt också över historien.